Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dämpadt skalkaktig munterhet; med denna sympati
omfattar han allt och den bestämmer hans synpunkt på
menniskoma och naturen.
Hans åskådning af lifvet och verlden präglas af en
glad, allvarlig förtröstan, en innerlig förnöjsamhet, en
varm, i sitt uttryck dämpadt vek kärlek. Summan af
all lefnadsvishet är att i alla skickelser, om än aldrig så
mörka och bistra, vara vid godt mod, att leta fram det
goda och gagneliga, som fins i allt, äfven i det
motigaste. Ty allting är till vårt bästa, bara vi förstå saken
rätt. Under den kalla vintern står solen lågt och skiner
rakt in i hans stuga; under den heta sommaren står den
högt och når alls icke dit in att störa svalkan. Och
trädet, som han har på sin gård, ger under den heta
sommardagen svalka genom sitt bladverk och låter i kulen
höstetid solskenet spela fritt genom att fälla sina blad.
Han harmas aldrig öfver lidna oförrätter, han känner
sig sällan bitter och aldrig retad till trots, utan fogar
sig alltid i undergifvenhet, icke af tvång, utan enligt
sin natur, och han manar sitt »hoppas!» ända in i lifvets
kala höst. Han ber sorger och bekymmer stiga in och
dela hans bädd oqh hans kost i käck förtröstan, i fast
visshet om, att de icke skola trifvas bland hans myckna
sång. Hans lifsideal är ett litet bo, en hj erte vän, fin och
äkta, ljuf och trofast, en ansad* graf, ett ärligt namn,
som barnen skola hedra; detta begär han af lifvet, icke
mer, men detta vill han ha i fred. Det vigti gaste för
menniskan är att hafva ett öppet öga för det sköna, ett
varmt, lent, rent hjerta, att vara from, god, modig, glad,
fri från onatur och band samt att skåda verden från dess
ljusa sida. Vid sonens uppfostran är hans syftemål att
dana en many som skall känna och uppfylla sin pligt
och tro på det godas seger. Han misströstar aldrig,
hoppas alltid; när »lillvännen» dött, söker den söijande
fadern tröst i den tanken, att hans älskade barn befriats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
