Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Dockhemskarrikeringen är för grof för att kunna,
som man säger, »gå i» någon, som läst stycket med ringaste
eftertanke, är det derimot mera möjligt, att angreppet på fru
Agrells »Dömd» vid ett hastigt påseende kan förefalla
berättigade Strindberg har skickligt begagnat sig af den
ofullständighet, hvilken, om man så vill, finnes i detta stycke,
och fylt den lucka författarinnan lemnat med allt möjligt
reaktionärt otyg, hvarefter han utgifvit hela anrättningen,
den verkliga plus den af honom tillsatta, för ett referat af
de i »Dömd» uttalade åsigterna. Efter min öfvertygelse har
han härvid gjort fru Agrell alldeles orätt, ty hade hon
fortsatt sitt stycke eller utvidgat dess innehåll, så hade vi
säkerligen fått se något helt annat, än hvad Strindberg skyndat
att pådikta henne. Sådan pjesen nu en gång är, torde den
fråga som^i den uppställes kunna formuleras på följande
sätt: är det rättvist, att en man, som vunnit en flickas kärlek
och genom eder och löften om framtida förening äfven inför
verlden förmått henne att helt hängifva sig åt honom, att
för hans skull offra namn och rvkte och hvad man kallar
heder — är det rättvist, att denne man, derför att det faller
honom in att ingå en annan förbindelse, får utan vidare visa
bort henne, som dock var hans maka, fast aldrig kyrkan
och samhället dertill gifvit sin öfverflödiga välsignelse, får
vägra sitt namn åt sitt eget barn, och får handla så under
allmänt gillande, medan hon, modern, som ingenting annat
gjort än trott på löftena af den man hon älskat, jagas bort
ur »hederligt» folks sällskap med en fallen q vinnas bränmärke
på sitt namn?
Så har jag för min del fattat innehållet i »Dömd». Stycket
ger sig aldrig in på, huruvida ej Valborg, den förorättade
flickan, haft skäl att bära sitt hufvud högt ändå, och ej fråga
efter legaliserandet af sin förbindelse. Denna fråga lemnar
fru Agrell alldeles å sido, och kanske är det ett fel, att hon
ej med ett ord antyder sin uppfattning härom; att det
åtminstone är en oförsigtighet framgår af att Strindberg, just
på grund af denna hennes tystnad, kunnat räkna henne bland
reaktionärerna. 3Ien hon har nu en gång nöjt sig med att
i »Dömd» uppvisa orättfärdigheten mot qvinnan under
nuvarande förhållanden, och äfven den gerningen är ju allt
erkännande värd. Strindberg, som sjelf i hithörande frågor
visar sådan opportunism, borde minst af alla hafva rätt att
så strängt nagelfara med en annan, derför att vederbörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
