Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycka, hade han helt tvärsäkert svarat: styrman Andersson,
hennes fastman. Och så hade hon kysst honom, och så hade
de frukosterat, och efter den muntra måltiden togo de en
promenad. De talade om bröllopsresan, som de skulle göra»
Ebba ville helst till Paris; borgmästaren helst till Italien.
Men för att slita hvaije tvist föreslog borgmästaren, att de
skulle först fara till Paris — sedan till Italien. Och det
blefvo de öfverens om.
I slutet af April inföll borgmästarens födelsedag.
Matsalsbordet var öfversålladt med praktfulla buketter, blommor,
tårtor och alla slags grannlåter. Fästmön gaf honom ett par
broderade tofflor. Naturligtvis lade han i dagen stor
förtjusning öfver presenten, men inom sig förbannade han dar
raernas toffelmani, ty i garderoben stodo åtta par, som haii
aldrig satt sina fötter i.
Först vid fyratiden aflägsnade sig den sista gratulanten.
Borgmästaren gick in i sängkammaren för att kläda sig till
middagen, som konsul Beckman skulle ge till hans ära. *
Då han höll på med att fasta den hvita halsduksrosetten*
knackade det på dörren.
—- Stig in!
Det var Kersti, hushållerskan.
— Hvad vill Kersti?
— Der ä’ en gumma der ute i köket, som vill tala
med borgmästaren.
— Jag har inte tid nu. Säg till henne, att hon komr
mer igen i morgon. »
— Jag fråga* henne, om ho» inte kunde vänta tills i
morgon, men då sa’ hon nej.
— Så får hon göra, hvilket fen hon vill. Klockan är
% straxt half fem.
— Det a* nå*t mycket angeläget, sa’ hon.
— Mycket angeläget! Det säga de alltid. Hvad är
det för eu menniska?
— Det a* visst Élins mor.
— Elins mor . . . hm . . . bed henne stiga in.
Efter ett kort uppehåll ljöd en svag knackning.
Borg-mästaren gick bort och öppnade, och in trädde i
strump-sockarne en liten gråhårig gumma.
— God dag, sade hon med en tunn, gnällande röst och
räckte borgmästaren sin hårda, skrumpna hand.
— God dag, mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
