Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han får ursäkta mej, att jag stör.
— Skadar inte ... hm ... hvad vill mor?
— Hm ... jag skulle bara helsa borgmästaren från Elin.
— Tack. Hur är det med henne nu för tiden?
— Jo, hon har det godt, stackarn, sade gumman och
suckade. Hon tala’ så mycket om borgmästaren den sista da’n.
— Den sista dagen ;— hvad menar mor?
— Åh, jösses, hon dödde igår»
Borgmästarens ansigte vardt så hvitt som halsduksro~
setten, hvilken han vred och vände mellan fingrarne.
Gumman tog fast i snibben af sitt svartprickiga
förkläde och böljade gnida ögonen dermed.
— Jaså, Elin är död, sade borgmästaren med en djup
suck. Hvad var det för sjukdom?
— Å, när barnet kom till verlden, gick der ná’nting i olag,
sa’ barnmorskan. Ah, hon hade så svåra plågor, stackarn.
— Och barnet?
— Det lefver, sade gumman och lät förklädsnibben
falla ner. En stor, gällande here, ser han, vägde tie marker.
Det blef en lång, för borgmästaren pinsam
paus,.hvil-ken slutligen bröts af gumman.
— Far sa’, att jag skulle gå hit och be borgmästaren
om en smula hjelp till begrafningen. De pengarne, som
Elin fick, när hon flytta’ härifrån ä* redan slut, ser han:
En farlig hop gaf hon Anders, heren vår, när han reste
till Amerika, ser han, hon såg rakt inte på styfrarna, ser
han . . . åh, jösses, borgmästaren kan inte tro så’n sorg vi
haft af den heren . .. och så fick barnmorskan femtan
daler . . . och så . . .
— När skall hon begrafvas? afbröt borgmästaren henne.
— På söndag... vi vill så gerna, att hon skall fa en
hederlig begrafning, stackarn.
Borgmästaren gömde hufvudet i händerna.
— Hon gjorde oss stor sorg oci skam med barnet,
fortfor gumman, men det förlät vi henne, för hon va’ alltid
s& skickelig mot oss.
Borgmästaren tog undan händerna för ansigtet och gick
bort till byrån, hvars öfversta låda han drog ut. Der tog
han en hundrakronesedel, som han räckte gumman.
— Var så god, mor lilla!
— Åh, Gud välsigne honom, sade gumman och tryckte
sina vissnade läppar mot borgmästarens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
