Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stori9ka kuriositeter finnas endast få, som äro kuriösare än denna
8. k. statslära, b vare orediga uppfattning af samhällsförhållandena
under mer än en mansålder giort anspråk på auktoritet i vårt
land. Auktoriteten var också lärans högsta mål. I teorien var
denna auktoritet förbehållen statens högste styresman, men att
den i praktiken var bestämd att delas på många, har nogsamt
visat sig. Derför var man också villig nog att erkänna
auktori-tetsprincipen som den obestridt högsta, för hvilken man gerna
tills vidare oifrade allt annat. Man kom till den genom ett
system, som i sin höga idealitet böljade med att upphäfva
menni-skans sedliga ansvarighet, och således på det hela taget borde
tyckas vara en temligen omoralisk lära. Men det gjorde
ingenting: den ofelbara auktoriteten stod der i alla fall på sina
upp-skrufvade stöttor.
»Statsmakten är absolut en och odelbar», hette det derför.
»Att tala om någon delning eller delaktighet af henne, eller om
något deltagande i hennes utöfning, är derför lika så oriktigt 90m
att tala om tvänne eller flere statsmakter.» »Monarken bör först
och främst noggrant bevaka eina monarkiska rättigheter mot
folkförsamlingen, så att han icke tillåter den ... att ingripa i
förvaltningen, eller att förfoga öfver de bestämda statsmedlen, eller
att titulera sig för den ena statsmakten, eller att kalla sig den
lagstiftande församlingen o. s. v., emedan allt sådant är lika s&
farligt för folket och staten som någonsin för honom sjelf.»
Hvart skall dylikt fåviskt tal kunna föra, der det blir trodt?
Och det har som bekant bliiVit trodt hos oss, och återbudet
deraf kan ännu som oftast förnimmas till och med inom den nya
riksdagens väggar, tjugo år efter det att »det enda rätta och
för-nuftsgiltiga representationssättet», som det af samma höga
vetenskapliga auktoritet förklarades vara, upphört att längre existera.
Resultatet kan endast blifva ett: den statsborgerliga
indifferen-tismen, som är auktoritetstrons följdriktiga utveckling på detta
område.
Hos oss har det funnits och finnes det ännu personer, som
anse att ingen kan vara en lojal medborgare utan att han
under-gifvet böjer sig för dessa bopfantiserade hugskott. Det är icke
erfarenheten och den historiska utvecklingen, som skola bestämma
samhällsordningen. Detta skall den abstrakta spekulationen göra.
Och detta kallar man statsmannavishet. Att intet annat folk
velat vara med om galenskapen, tyckes endast hafva gjort den
ännu kärare för dess tillbedjare i vårt land.
Man är ju på det hållet mycket benägen för att åberopa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
