Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
födande torde man böra ihogkomma Wallins och WiUmans Dod
Jaan som de mest imposante, väldige samt Arlbergs och Algot
Langes som de mest ridderlige, förföriske. Ottavios dramatiskt
otacksamma, men lyriskt praktfulla parti kreerades af
tenor-vete-ranen Lindström, som i många år gaf partiet med stor
utmärkelse och har sedan burits af Olof Strandbergs natursköna toner
till dess hr Victor Dahlgren fick partiet, åt hvars glaospuukter
denne såogares på 60:talet mjuka och klangfulla röst gjorde rätt
mycken heder. Leporello och Guvernören ha haft många, delvis
gemensamma tolkar, några särdeles framstående såsom bröderne
Kinmansson, Uddman, Behrens, WiUman, Janxon m. fl.
Nu är »Don Juan» åter under inöfning och det är hr
Forstén som ärft Don Juans parti. »Trollflöjten» har ej heller
saknats på rcpertoiren, ehuru i en rolbesättning, som ej för
jem-föras med förr, den tid då Michaéli, Stenhammar, Amoldson och
WiUman uppburo det fagra snilleverket. Hvad »Figaro»
ankommer, så gafs denna opera ganska förtjenstfullt ännu för ett
par år sen, och lär väl icke vara omöjlig att f% upp äfven
innevarande spelår. Deremot tyckes man vara dömd att för alltid
hos oss sakna de tre öfriga Mozartska mästerverken
»Enleverin-gen», »Så göra de alla» och »Titus». Af dessa torde den
sistnämnda operan under nuvarande förhållanden vara den svåraste
att uppföra. »Enleveringen» borde dock bereda mindre bryderi,
och ville hr WiUman än en gång visa sig i sin ypperst affattade
bufla-rol, Osmin, är det nog troligt att reprisen skulle slå ganska
väl ut. Någon fara för dessa reprisers ekonomiska sida tror jag
näppeligen man har skäl att frukta. Af alla de klassiska
mä-starne är ju Mozart utan fråga den mest populäre, likaväl som
den i teatermusik absolut främste. Mozart eger en trollmakt
öfver den stora publiken som få om ens någon. Så har man
t. ex. hos oss sett verkligt dåliga Mozart-representationer ganska
väl besökta, under det relativt goda framställningar af Méhul
(Josef i Egypten) och Cherubini (Vattendragaren) lemnats åt
sitt Öde.
Konsertsäsongen lemnar mig denna gång föga stoff att
behandla. Man kan ju säga att den invigdes genom hofkapellets
första symfonikonsert, en mycket omvexlingsrik musikafton, som
leihnade musikälskare af skilda läger och mycket olika åsigter
god behållning. Äfven den andra i ordningen egde rätt mycket
intresse, hvilket ock måste sägas om en virtuos-konsert, hvilka
annars ofta nog i rent musikalisk väg kunna vara ganska sterila.
Jag syftar på fröken Öhrströms stora konsert, hvilken, likaväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
