Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fönstret öfver soffan prunkade två stora lerkrukor.
I den ena stod en vissen rosenbuske; i den andra en liten
myrtenqvist, öfver hvilken hvälfde sig ett spetsglas, hvars
fot gått forlorad.
. Rummets fonddekoration utgjordes af en skinande
jern-ugn, på hvilken S:t Göran och draken voro afbildade. Ofvan
på ugnen syntes en sprucken, blårosig porslinsmugg, ur
hvilken vajade två lysande pafagelfjädrar.
Till höger reste sig en klumpig väfstol, i hvilken var
uppspänd en matta,’hvars grådaskighet upplifvades af
ränder i skrikande gult och anilin. ✓
Den främmande betraktaren rörde sig emellertid ej från
dörrtröskeln. Då ljöd bakom väfstolen ett svagt qvidande.
Med hjertat bultande så våldsamt, som om det skolat
sprängas, ilade han åt det håll, hvarifrån jemmern kom. Under
fönstret stod en vagga, och deri låg ett gråtande barn —
hans pojke utan tvifvel. Först kände han sig illa till mods,
tv for dibarn hade han alltid haft sådan respekt En gång,
da hans syster, strålande af modersfröjd, visat honom sin
förstfödde, en sex månader gammal verldsmedborgare, hade
han vändt sig bort och utropat: fy, hvad han är otäck —
ord, som hans syster på lång tid ej kunnat förlåta honom.
Men nu — nu lade sig borgmästaren på knä och
skärskådade med nyfikna blickar barnet. Åh, det var i sjelfva
verket inte så fult, tvärtom! Hvilket silkesglänsande, hår,
hvilka fina ögonbryn, hvilken skär hy! Han strök handen
öfver dess kinder. Lena som dun — och hvilka vackra,
små knubbiga händer!
Medan han höll på med denna granskning, trädde mor
Persson in. Hon gick rakt fram till jernugnen för att
taga ien strumpa bak porslinsmuggen. Då hon sträckte upp
armen, kom hon att vända hufvudet mot vaggan. Hvem
kunde det väl vara, som låg hukad deröfver? Hon lät
armen falla ner och närmade sig borgmästaren, som blickade
ät sidan, när han hörde sockornas tassande bakom sig.
— Nej, se borgmästaren! skrek gumman, slog samman
händerna och gapade af pur förvåning. Och efter att ha
hemtat sig från öfverraskningen, tilläde hon med sitt sötaste
leende: se, det var då rart främmande!
— Men hvad säger ni nu, om jag tar pojken med mig
hem ? y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
