Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh nej, åh nej, det kan han väl inte mena, utbrast
gumman och såg med* ängsliga blickar på borgmästaren.
— Jo, det är just, hvad jag menar.
— Och pengarne — vill han ta dem också? skrek
gumman.
° - Åh nej, dem far ni behålla — för Elins skull.
— Åh jösses så skickelig han ä\ sade gumman och
kysste sin fina svärson på hand, medan stora tårar trillade
ner för de skrynkligå kinderna.
Borgmästaren drog undan sin hand, vände sig om och
blickade ut genom fönstret. Bak den lilla, ovårdade hagen
syntes liksom eh mörk bergvägg, för hvar sekund svällande
ut i bredd och tornande sig upp i höjd. De spetsiga
tin-narne vordo allt ljusare och ljusare, ända tills de slutligen
skeno så hvita, som om evig snö hvilat der uppe. Då och
då bugade sig mot marken de spinkiga fruktträden i hagen,
och på gångarne lekte hönsfjädrar och smutsiga
papperslappar en vild »tag fatt», och det skallrade till i de små
fönsterrutorna, hvilka skimrade som såpbubblor.
Gumman, hvilken satt sig på en pall vid vaggan och
gömt ansigtet i händerna,•började stormgråta.
— Hvad gråter mor för? sporde borgmästaren utan
att vända sig om.
— Åh, det blir så fasligt ledsamt att mista heren,
snyftade hon, för han har varit så skickelig af sej ända se’n
han blef född, och jag menade alltid på, att han skulle bli
min ålderdomströst. Se’n Elin dödde, och heren min for
till Amerika, har det här barnet varit min enda glädje.
— Mor har ju sin gubbe, sade borgmästaren
deltagande.
— Jo, det ä* en skön glädje! skrek gumman, det
svinet kunde gerna Vår Herre ta, för mig gör han då # bara
förtret... Kan borgmästaren tänka sej ...
— Hvad heter pojken? afbröt borgmästaren henne och
vände sig från fönstret
— Gunnar! sade gumman och reste sig upp frän
pallen.
— Gunnar! Gunnar! Åh, det var ett vackert namn,
sade borgmästaren och såg bort till vaggan.
Pojken sof.
— Kan mor låna mig en tjock sjal att svepa om
ho-^om? sporde borgmästaren efter en kort paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
