Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hon bemötes, och med den nödstäldas oförstälda ord
och åthäfvor ber hon att åtminstone få veta det grymma
öde, man tillärnar henne. Då hon märker sig ha talat for
döfva öron — ty fru von Sperling har mycket mera sinne
för lagen än for evangelium —, glider hon, nu med den
återvunna fattning, som förtviflan skänker, öfver i
verlds-damens ceremoniella förbindlighet, och med ett halt leende
fattar hon sin dödsfiendes arm och skjuter den under sin
— »det ser så bra ut» — för att föra henne in till gästerna
i festvåningen.
Herr Elmlunds framställning af Harald Bunge, mannen
med den starka rättskänslan och det lilla hjertat, var väl
flegmatisk. Herr Palme befann sig som den manlige
ingé-nun i en fatal situation. Ett fruntimmer kan i en
motsvarande roll underhålla publiken genom sina yttre företräden
eller ett näpet koketteri eller bådadera, men hvad skall en
stackars karl i en så prekär belägenhet taga sig till? Att
herr Fredriksson (Henrik) och fru Hartman (Ellen) voro
sig lika är ett beröm, som ej är mindre derför att det är
sa vanligt.
Det för den samtida tyska komedien mest
kännetecknande draget är förblandningen af det komiska med det
löjliga. I »Hexmästaren», lustspel i fyra akter af Friesch,
tillkommer ytterligare en förvexling, den mellan det löjliga
och det platta. Dess komiska effekter äro samtliga af en
synnerligen utvärtes art. I första akten skola de agerande
roa oss med att gäspa, och det vore synd att säga, att de
icke göra det med känsla och öfvertygelse, utan att jag
der-för vågar afgöra, på hvilken sida af rampen det gäspas
mest under aftonens lopp. I sista akten får man se tre
lika olyckliga som hungriga unga damer storgråtande kifvas
om bitarne af en tårta och genom sin aptit ailägga ett
lysande bevis på god kroppskonstitution. Af slik art äro de
komiska situationer, för hvilkas framställande man tager
våra förnämsta sceniska krafter i anspråk.
Detta stycke skulle, framkommet på en förstadsteater,
nätt och jemt försvara sin plats på densamma. Och det
uppföres på vårt lands mönsterscen! Jag menar: den scen,
som borde vara landets mönsterscen.
Hade det varit någon af dessa splitterbefangdt lustiga,
estetiskt hädiska farser, i hvilka det verkliga geniet
stundom ikläder sig clowndrägt och tumlar sig i sjelfsvåldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
