Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag, än att sträfva dertill, att denna upprättelse skulle ske genom
en ny förnedring, ett osedligt och p&tvingadt äktenskap.
’ Men tvärt emot att ett inslående på denna väg vore att
hoppas ser det ut som om man blott än mera ensidigt än förut
skulle gå fram på den väg man en gång beträdt.
De böcker jag i dag närmast bar att behandla och som
giiVit anledning till hela denna långa ingress gå båda i det gamla
spåret. Den ena predikar upprättelse genom äktenskap och den
andra visar, der den ger sig in på dessa frågor, till och med hat
mot en förfäktare af den mera rationela uppfattning jag här
ofvan uttalat. Det ser ut som om hvarken damerna gjelfva eller
deras vapendragare läst den gamla latinska sentensen: »Cujusvis
hominis est errare, nullius nisi imipientis in errore persevcrare».
2,
Den första af här ofvan nämda böcker kallar sig dramatisk
teckning ur hvardagslifvet. Dess största förtjenst är väl äfven
den karaktär af verklighet, af hvardagslif som hvilar öfver de
flesta af dess situationer och hvarigenom den fördelaktigt
utmärker sig från sin närmast beslägtade föregångare, fru Agrells
Dömd, hvars scener synnerligast i tredje akten väl nått höjden
af fulländning i onatur och »arrangement».
Men. detta är också nästan den enda förtjenst dramat i fråga
eger, ty hvarken dess ekonomi eller dess karaktärsteckning är af
prima slag. Mot den första skulle jag framför allt vilja
anmärka den oproportionerligt långa expositionen. Om man än
till den räknar endast första akten, så upptar den 40 sidor» af
hela pjesens 96. Och dit borde för öfrigt räknas ännu mera.
Ty den konflikt som bildar kärnpunkten i dramat fins ej ens
till arten antydd i denna akt, den upptages blott af en för öfrigt
mycket ledigt gjord presentation af både hufvud* och bi-figurer.
Det är rätteligen ej förrän i andra aktens hufvudscen mellan
majorskan, Anna, Carl och farbror Göran som intrigens trådar
knytas, och en stegring i intresset inträder vid Carls ord: »Nej,
inte ens om det gälde lifvet.»
Utom det att långa exposéer från scenen alltid bli tröttande,
så är det äfven ett fel mot alla dramatikens kompositionsregler
aom ingen »konstnärlig frihet» kan motivera att låta inledningens
storlek vara så oerhördt disproprotionerlig mot allt det öfrigas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
