Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
batterlig bråkstake, så skadar det heller icke. Och är han
en smidig och på samma gång en envis natur, en
stäm-ningsmenniska som Tygesen sjelf, med dennes lättrörlighet
och känslighet — ja, då blir han Tygesen, sådan Björnson
sett denne, när han tittat sig i spegeln.
Fru Hartman var Helga, dottern. Man blef litet
förvånad, när hon trädde in. Liten flicka, kort klädning,
kolossal hatt, linhår, blomstrande ansigte, drägten stramt
åtsittande. När man hämtat sig fiån öfverraskningen, erkänner
man den goda tanken i att göra Helga till en dylik snärta.
Så outvecklad som hon är, förstår man och öfverser man
lätt med hennes obesinnade handligar, ty flickan är ju ett
lefvande bevis för att »det var inte hennes fel» och >hon
skall inte göra så mer». Detta var nog bra tänkt och den
högkomiska verkningen af hennes framsnyftade förtroende till
sin moder om att älskaren inte kom till den aftalade
mötesplatsen, den var ju också på sin plats, I det hela är mau
glad öfver att här se fru Hartman ha skapat en ny flicktyp,
olik hennes öfriga ingenuer, och man skulle så gerna skrifva
under det »utmärkt», man — nu som oftast — hör yttras
om henne, om hon blott undveke en och annan detalj, som
kan vara rolig hos ett älskvärdt barn men som ej gerna
bör upprepas. Visserligen har Tygesens dotter saknat
för-äldrauppsigt, men hon kommer ju från ett utmärkt institut,
och nog lärde man väl der de unga damerna, som redan
nått en respektabel ålder — trots deras kortå klädningar —
att dricka utan att hålla om glaset med båda händerna, att
sitta ordentligt i cn stol och andra dylika småsaker, äfvcn
om man inte lärde dem att hysa förtroende för sina
lärarinnor, att tala sknning — och sådana småsaker. Att Helga
gör sig beqvämt, när hon sätter sig vid frukostbordet, låt
gå för det, fast hon ju ej skall känna sig hemma just, då
hon träffar fadern ensam och ser, hur han styrt till i rummen.
Men nog skall man vara bra uppburen af publiken för att
känna sig så hemma på scenen som Helga gör, och nog
skall man ha uppfattat sin roll i det hela så väl och
genomfört den så friskt, som fru Hartman här gjort, för att gifva
intrycket af en verkligt konstnärlig prestation.
Det är intet nytt, då jag säger, att det i lika hög grad
som fru Hartmans friska naturell har varit öfverdrifterna
och osannolikheterna — alla dessa ständigt upprepade
hopp öfver skacklorna — som skaffat heune publikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
