- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
350

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gunst. Man storskrattar gifvet för hvar gång den räddande
ängeln sätter pudervippan midt på näsan — och likaså
via många andra dylika drag. Hvarfbr allt detta, då man
verkligen är konstnär och har varit mästerlig och sann i
mer än en scenisk uppgift, som alls ej varit lätt?

Det är en god hjelp vid detta arbete framåt att vara
uppburen, men att varå publikens kelbarn är farligt för
den, som med allvar vill arbeta sig framåt.

* *

*



Det har således varit lifligt nog på våra teatrar under
februari. Operan har bjudit på debutanten herr Kloed och
har repeterat Paul och Virginie, och ett par gånger i veckan
har man återsett herr Knut Almlöfs qvicka ansigte i skenet
af den kungliga scenens ramplågor.

Södra teatern . har bjudit på fru Östberg och fröken
Pettersson och har, då detta skrifves, en ny tysk komedi
fardig att gå af stapeln. Det blir recett för herr
Bergström och det blir naturligtvis både »lapp på luckan* och
lif i saloiigeq.

* *

*



När jag skall afsluta detta utkast om ställningar och
forhållanden vid våra teatrar, är det en tanke, som tränger
sig på mig: af de svenska styoken, jag här omnämt, är det
sist uppförda ännu ej en månad gammalt — om man
räknar dess tillvaro från dess första framträdande för publiken

— och likväl äro de alla redan att anse såsom döda. Våra
originalstycken ha i allmänhet inte »gått» i vinter, troligen

— och helt naturligt — emedan allmänheten ledsnat på det
ständiga varierandet af ungefar ett och samma motiv. En
veckas lif är det vanliga på Nya teatern, till och med för
goda arbeten, som Ett val till exempel. Och sedan
hamna manuskriptet och rollafskrifterna i teaterbiblioteket, andra
stvcken stå på affischen och ingen tänker mera på hvad som
stått der förut — förr än när författaren nästa gång låter
höra af sig.

Det är ett kort lif den dramatiska dikten far — utom
i sällsynta undantagsfall. Det är sällan vi fira »hundrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free