Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för »själarnas sammanträffande», hvaraf en bedömare i en
morgontidning funnit sig så uppbygd. . Bättre är då här att
använda ledmotiv och reminiscenser ur det förflutna, och myçket
riktigt gör Massé detta snart nog också, hvarvid man endast
* beklagar att dessa återupprepade motiv skola vara af den be*
skaffenhet, att det är föga nöje att få igen dem. Omsorgsfullt
och karaktersmessigt är en gammaldags menuate orkestrerad,
och äfven på stormen är nedlagd mycken möda, om den
stormen ock måste anses som »i ett glas vatten» mot de
präktiga tonmålningar af detta slag, som komponister af första
rangen skämt bort oss med.
Om man också omöjligt kan känna sig fattad af någon
glödande tacksamhet mot teaterstyrelsen att den låtit oss an*
ställa fruktlösa försök att beundra »Paul och Virginie», måste
man dock af hjertat tacka vederbörande för de så högst
förträffliga förkortningarna i Virginies larmoyanta lik-scen,
hvari-genom »pinan göres kort».
Det gör verkligen ett vemodigt intryck att se så mycken
flit och talang af vår kgl. opera nedlagd på ett arbete, som så
ytterst illa försvarar sin plats på densamma. Ty det är kändt
och erkändt att inöfningen och framförandet af denna Massés
opera hör till det bästa och jemnaste, som man någonsin hört,
och att särskildt premièren genom sin lysande sammanhållning
var nära nog unik.
Fröken Andersson, som vid denna première sjöng
Virginies parti, förtjenar utan fråga de loford man gifvit henne.
Hon är så fulländad som hon kan vara i en genre, som
alldeles icke är hennes. Detta hennes »främlingsskap» märkes
dock nästan uteslutande i sången. Hon kan af naturliga skäl
icke prestera hvad rolen fordrar, ja bönfaller om, d. v. s. en
ymnig, full, hög och klingande sopran, lika litet som det
passionerade föredrag, som lika oeftergifligt kräfves. Också
hennes koloratur är ej nog utbildad för att försona åhöraren med
det myckna glitter, hvarmed Massé velat pryda sin Virginie.
Enkel, täck och känslofull i sin sjmg, spelade frk. A. denna
rol med en talang, värdig Dramatiska Teaterns bättre artister.
Både i ton, blick och åtbörd förstod den begåfvade artisten att
på det mest åskådliga sätt klargöra Virginies från urbildens
ideala fägring betänkligt degenererade bild. Detta senare kan
deremot näppeligen sägas om fröken Grabow, som då detta
skrifves nyss uppträdt som Virginie. Vi medhinna derför
denna gång icke någon analys af denna sångerskas Virginie,
Ur Dagm* Krönika. VI. 4. (5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
