Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som naturligtvis i vokalt hänséende presterade dçt bästa, vår
opera f. n. kan bjuda på.
Hr Ödtnan eger som bekant icke samma lyckliga lätthet
att individualisera sina uppgifter, men som Paul bjuder han
på en lyckad apparition, lif och värme i uppträdandet. Varm
och liflig är också sången, som alltid flytande jemn och af*
rundad, och ypperligt frambärande det tjusande instrumentet
med dess sällspordt skära soprantimbre. Emellertid höra frk.
Anderssons och hr Ödmans röster icke till dem, som klinga
bäst ihop, lika Jitet som frk. Grabows och frk. Eks röster i
en duett. De kunna lyckas ganska bra i fiorityrduetter (t. ex.
»Postiljonen» m. m.) men i den kantabla satsen bilda deras
stämmor trots intonationens ackuratess ingen fullt harmonisk
ensemble.
En prestation, som vi med nöje skynda att göra all
möj-lig rättvisa, är hr Forsténs S:t Croix. Det orientaliskt flegma*
tiska på samma gång som brutala och koleriska kunde ej bättre
tillgodoses än genom denne sångares mörka ansigte, satta figur,
ömsom loja, ömsom häftiga spel och något gutturalt ljudande
sång. I afseende på sångsättet är ännu mycket att afslipa,
men framsteg i den vägen har hr Forstén gjort i detta parti.
Rolen, som råkar ha det lilla felet att ej ha något slut utan
försvinner i luften, genomföres med vexlande schattering och
verklighetstrogen hållning, som särskildt i 2:dra aktens qvartett
är af god verkan.
Fru Edling har haft den sjeuppoffringen alt åtaga sig
Mealas i dubbel mening plågsamma parti, öfver hvars
stötestenar hennes ganska betydliga rutin lyckligt hjelper henne i väg;
(fe många små visorna kunde aldrig sjungas bättre än af denna
sångerska med hennes färgrika röst och lediga teknik. Äfven
fröken Karlsohn sjunger mycket nätt sin sorgliga lilla negervisa
och om damerna Javette och Söhrliny- Strandberg i de begge
mödrarnas roler är blott beröm att säga. Särskildt må man
beundra den senare älskvärda subrettens lätthet att öfvergå till
gumm-facket, som hon lofvar att tillgodose lika väl som sin
svärmoder, fru C. Strandberg, äfven hon för icke så länge sen
ännu qvar i de unga »flickornas» led, att icke säga »gossarnes»,
der begge dessa omtyckta artister gjort vår scen så stor heder
och nytta.
Hr Lundqinst, både i lifvet och på scenen ett
praktexemplar af godmodig hedersman, passar sålunda bra i stycke som
den hjertans hederlige Domingo, som han lånar sin vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
