Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
område. Han känner sig fnllt hemma der, beherskar med
absolut herravälde sina uttrycksmedel och har derför äfven lyckats
att ge den rätta, hal fl troll sk a, halft naiva stämningen ät det
hela. Den tanke som ligger till grand för dikten, att rikedom
och yttre håfvor väl för en tid kunna locka och snäija ett ädelt
sinne, men att till sist dock det fbr det naturliga goda och
sköna behåller herraväldet deröfver, om ock först efter kamp och „
strider, kommer osökt fram. Denna rent optimistiska
lifsåskåd-ning är karaktäristisk fbr Melin och den skola han tillhör.
Jag vandrar nu från de leende, ljusa nejder, der han iir
hemma. Solljuset förbytes i skymning, den friska svala luften
i rötmånadshetta. Dunkla konturer, som af bygnader svepta i
töcken och dimma, skymta fbr mina ögon. Jag tycker mig
derinifrån höra liksom skrik af gråtande barn. Det kan vara
från små värnlösa stackare, dem modern tiden i besinningslös
yra kastat in i lidelsernas och fbrtviflans glödande Molok-ugn,
men fbr mina öron lå^er det snarare som det komme från
strykklassen i lifvets skola, der ett par handfasta lärare, det sunda
förnuftet och den goda smaken, hålla på att tukta ett par
öfver-magar för hemliga barndomssynder. Det är den unga, till åren
unga, men till sinnet utlefvade, pessimistiska diktningens
representanter jag har kommit i närheten af.v De heta Karl A.
Ta-vastatjerna och Ola Hansson.
Pessimister, stackars barn! Orvar Odd talade om Franzéns
barnkammarspleen och om melankoli i kolt och fallhatt hos
romantikens unge gråtare. De lefva allt ännu fastän etiketten
blifvit en annan.
Pessimismen är en lifsåskådning som kräfver aktning och
vördnad, den som hvaije annan, när den Ur ärlig och sann, gud
bevars, det förnekar jag ej! Men då skall den också verkligen
vara ärlig och sann, ej blott tros vara det. Och fbr att bli
det, bli individens egen personliga tillhörighet, torde det allt vara
nödvändigt att den är grundad på egen personlig erfarenhet, är
frakten af ett eget lifs bitterhet och motgångar, missräkningar och
felgrepp. Men för att den skall kunna bli det måste man ha
lefvat, ej bara nyss börjat lefva. Hos mannen kan jag förstå
den, han kan ha hunnit förfela sitt lif, och hos gubben förstår
jag den än bättre, han kan ej gripa sig an och bota det som
brustit, söka bättra hvad han felat. Men hos ynglingen, hos
den unge mannen som har lifvet framför sig och en mörk
barndom möjligen, en förslösad eller missriktad ungdomstid på sin
höjd bakom 8ig, må jag bekänna att jag hvarken kan akta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
