Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för långt, så långt att ladyn hotade bli matt och svag, —
ett par gånger. Men dérmed hade fru H. befriat sin
framställning från allt effektsökeri for billigt pris. Men också
blef det hela derfor mindre starkt än fint Fru H., som
annars har sin styrka i diabolik, suspenderade den här, till
fromma for sin ofvan anförda grund-uppfattning, som
deri-genom blef än mer tydlig. Emellertid tro vi att den
nordiska grundtonen ej skulle skadats qf en liten skuggning i
svart åt det djefvulska till. Fru H. har trott motsatsen
och vi buga oss pligtskyldigast for den konseqvens och den
1 konst, hvarmed hon kämpat for sin tro.
I sammanhang med det förut sagda åtrår fru H:s lady
ej makten så mycket för egen del som ej af kärlek till sin
man. Fru H. prononcerar hängifvenheten för Macbeth så
starkt som möjligt — också ett nordiskt drag med lutning
åt den veka, sjelfuppoffrande qvinnans i nordisk literatur så
ofta förekommande bild. Det ligger något af denna
sjelf-uppoffring i hela framställningen, som då den mynnar ut i
sömnscenen gör ladyn hardt när sympatisk. Det blir som
om Macbeth narrat sin hustru till mordet, och ej tvärtom.
Det kommer in ett försonande element, som är menskligt
tilltalande, rörande, vemodigt — men i allt för hög grad,
allt detta.
Macbeth blir ju rent af omensklig och vidrig då han
vid underrättelsen om en sådan makas död — på Rossis
vis — otåligt vredgad utropar sitt ljungande: »Hon kunde
dött en annan gång!»
Alltså — vår mening är att fru H. begagnat sig af det
fint inlagda nordiska tycket i allt for vidlyftig omfattning.
Hon blir på det sättet ej fullt ut denna äfven i sin ondska
beundransvärda qvinna, till hvilken det säges: >Föd mig ej
döttrar!»
Fru H. är för barmhertig mot ladyn. Med resurser
sådana som fru H. eger, kunde ladyn nog blifvit både stolt,
stark och demonisk långt mer. Men hennes uppfattning
har hindrat henne derifrån — hindrat henne mycket mer
än vi för vår del anse lämpligt.
T. ex. »Är Ni en man?» Detta säges af fru H. på
gående fot och fort, utan eftertryck, med någon otålighet
blott Vi hade tänkt oss detta så att ladyn under leende
min mot gästerna, dem hon lugnar med sina ord, går fram
mot Macbeth, klappar honom — för syns skull — på axeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
