Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som med en sjuk, men sedan häftigt griper honom om
hand-lofven, krampaktigt lutar sig in emot honom med axeln mot
hans bröst, talar honom i munnen med sammanbitna
tänder med förakt och vrede: »Ar Ni en man? — ty ladyn
är både otalig och vred i detta ögonblick, då hennes man
med för henne oförklarligt och okändt klenmod sätter
beg-ges hela deras blodigt förvärfvade storhet på spel.
Men kanske har ett sådant förfarande, äfven det, synts
fru Hwasser för starkt, d. v. s. inkonseqvent
Sömngångarscenen har förklarats för fru Hwassers
svagaste scen. »Hon gick ej i sömnen, tänk bara», har man
sagt Ja väl, fru Hwasser gick ej i sömnen — som Ristori.
Och det länder fru H. till heder. Ty en qvalfyld,
orolig qvinnonatur spatserar ej i sömnen med så taktfasta,
dugtiga steg som den hardt när staty-lika Ristori det gjorde.
Deri var fru H. lyckligare. Som hon stapplade och vacklade,
som hon kastade och vred sig, ha vi mer än en gång sett
motbild i verkliga lifvet Der var gripande illusion.
Men — den illusionen upphörde då fru H. böljade tala.
Der blef det Ristoris tur att afgå med segern.
Hvarken fru Hwasser eller Ristoris efterliknerska, frk.
Björkegren, visade sig som Ristori ha aflockat naturen den
hemligheten. Ej heller var deras andhemtning och
oartikulerade ljud af den slående sanning som den italienska
tra-gediennens.
Somnambulen talar som man vet högst kapriciöst Han
jonglerar med orden, ljuden och tonfallen. Han böljar aldrig
en mening utan ansträngning, med en mängd oartikulerade
ljud, som småningom förena sig till en bokstaf, en stafvelse
och sist hela ordet. Slutorden i en mening talas dels hest
och kort, staccato, febrilt, dels långt utdraget, nasalt
sjungande, ofta med afslutning af ett nervöst sch-ljud.
Emellanåt stammar han, emellanåt repar han upp sista ordet i
en mening flere gånger diminuendo, moriendo. De lägsta
och högsta registren af stämman användas mest. En så
sonor och vackert ljudande klagan som fru Hwassers:
*Hvem kunde tro att den gamle mannen hade så
mycket blod i sig?» är en febrils, ej en somnambuls. Frk.
Bis sätt att draga ut slutfallen är berättigadt, som vi nyss
antydt, men upprepades för ofta och hade bort varieras på
sätt vi nyss anförde. Ingendera af våra skådespelerskor
fick fram ens en skugga af Ristoris: >Alla Arabiens väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
