Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam, ja nästan sensuel, på samma gång som spanjorska i
hvarje tum — och denna uppfattning torde väl vara den
rättaste. Lucca åter är näppeligen någon mönster-Carmen,
trots det rykte hon fått med denna rol. Hon saknar ej
mjukhet och behag, som Trebelli och Almati delvis göra,
men når ej i vild kraft och brinnande ehuru latent passion
idealet. Kunde det seduisanta i karaktären af fröken
Almati accentueras tydligare utan minskning af den spanska
pepparen vore dermed en lucka fyld i den annars sä goda
framställningen. Med tiden — tro vi — skall också det
utifrån inlärda och kopierade smälta bättre tillsamman med
fröken A:s egen uppfattning, som hittills gjort sig rätt föga
gällande. Den fasta alttimbren i rösten klädde vissa detaljer
ypperligt, men andra dylika ledo af det ej riktigt jemnstrukna
öfre registret. I allmänhet kan sägas, att fru Edling — den
förra Carmen — sjunger partiet bättre, och som musikalisk
prestation skulle denna värderade sångerskas Carmen sta
sig på hvilken scen som helst Men å andra sidan —
fröken Almati far ju, trots sin redan anmärkningsvärdt stora
rutin, ej betraktas som fullärd sångerska. Denna hennes
egenskap af debutant märktes mera i »Aida», der Amneris>
kraftigt lidelsefulla karaktär icke särdeles väl kom till sin
rätt i fröken Almatis temligen lama och tunga framställning.
Domstolsscenen gjorde väl derifrån ett undantag, dock
visade sig resurserna ej nog underdåniga de goda afsigterna.
Stämmans behof af ytterligare polering märktes också
tydligare i denna opera och i föredragets konst torde äfven
åtskilligt ännu vara ogjordt Men med allt detta spåras dock
hos denua unga artist den verkliga begåfningen, som blott
tarfvar än ytterligare utveckling och dauing för att i en
framtid sannolikt lemna resultat af synnerligen hög
konstnärlig rang. — Hvad »Aida» i öfrigt beträffar, är man se’n
flera år tillbaka förtrogen med fröken Eks Aida och hr
Lumlquists Amonasro, tvenne prestationer af god
lyriskdramatisk koust. Fröken Ek är öfverallt, der kraftigt
dramatiskt lif råder, utmärkt, men saknar den röstresonans och
det svärmiskt passionerade föredrag, som hennes stora
soloscen i tredje akten erfordrar. 1 scenerna med fadern och
älskaren verkar hennes sång och spel deremot högst
lyckligt och hela det sorgliga slutet genomför hon med sanny
och rörande enkelhet. Radam^s sjöngs vid denna repris af
hr Sellinan, som i den kärlekstrånande, italienskt melodiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
