Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partiet i Massés opera. Hr Ö. fick äfven detta. Men nu
ville olyckan, att hr O. till denna lyriska opera medförde
den stora operans starka pointerade sångsätt och detta var
ej förmånligt för operan. Något har väl hr O. modererat
detta efter de första representationerna, men mera återstår
att mildra och afrunda för att komma in i det flytande
sångbara manéret. Då vi i förra opera-revyn
komplimente-rade »den flytande jemnheten och afrundningen» i hr Odmans
musikaliska prestationer, tänkte vi uteslutande på
tonbildningen och register-egaliseringen, men ej på sjelfva
föredraget, som vi strax skola söka visa. När man eger ett så
charmerande mezza di voce som vår för närvarande främste
tenorsångare, så bör det ju vara angenämt nog att lvsa
också dermed, låt vara att klangen och volymen är aldrig
så dugtig. Hr 0:s artikulation är erkännansvärdt tydlig,
men går till öfverdrift, då den rent af skanderar orden som
en nybörjare i latinsk poesi. T. ex. i »Romeos» tredje duett,
der frasen »Det näktergalen är som uti häcken slår de
kärliga slag» bör framföras mjukt och bundet med öfvertygande
ömhet och ej för mycken passion på detta ställe. Nu klipper
hr O. vanligen orden: De* nä^te^galen* är, som’ etc. Plats
för ett heroiskt sångsätt saknar hr Ö. ju ingalunda i denna
opera, såsom i tredje akten, ja, t. o. m. en fras i
nyssnämnda duett i den uppgående tongången till höga A, »om
ock det blir min död, jag stannar qvar». Vi ha velat säga
detta ej af något klanderbegär mot en förtjent förmåga utan
af önskan att påpeka ett missförhållande, som säkerligen
lätt nog kan afhjelpas. Hvad hr ö. i öfrigt beträffar, äro
vi bland de förste att erkänna hans många goda egenskaper
som utöfvande konstnär, på samma gång vi i hela vår
musikpubliks namn hjertligt tacka honom, att han fortfarande
tillhör svenska operascenen med försmående af alla anbud
från utlandet, der en stämma med så stort naturligt välljud
som hr Ö:s hör till de raraste sällsyntheter. Till vår
lyriska scens stora lycka synes hr O. härutinnan liksom i så
mycket annat värdigt upptaga manteln efter sina oförgätlige
föregångare Oscar Arnoldson och Olof Strandberg.
Med anledning af fröken Adéh Fich-Almatis Carmen
har man talat om både Galli-Marié och Lucca som
förebilder. Oss föreföll det som framställningen mest gick i
Trebellis anda med dess käcka liflighet och — något
tvärhuggna — kraft. Galli-Marié är långt mer innerlig, smek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
