Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen var denna musiksäsongs lejoninna, liksom fru Sophie
Menter höstens. •
Violinen har ju denna vinter sa flitigt trakterats af än
den ena än den andra resande celebriteten att det onekligen
maste vara en talang af än högre ordning, som skulle kunna
fördunkla så lysande minnen som till exempel tvillingstjernan
Sauret-Ysaye. För en talang, en blott och bar talang, låt
vara af aldrig så framstående slag, hade detta säkerligen
alldeles icke lyckats. Nej, hvad som fordrades och hvad
som gafs var något som alltför sällan uppenbarar sig i våra
konsertsalar, der applåder så ofta smattra åt idel
konstmakeri-arbeten och hexmästerier, det var en flägt af den stora,
upphöjda, så att säga förandligade konsten, sådan den endast
ter sig förmäld med snillrikhetens sällsporda gudaskänk.
Ty det är snille, käck och fri ursprunglighet i fru
Norman-Nerudas spel, som deraf eger denna onämnbara
trollmakt, den man ej beskrifver, men endast känner. Det
är denna geniets hemlighet att beherska sin publik, att hålla
den fangen i sitt trollnät från första tonen till den sista,
ja, än längre, och derunder än tända skämtets bloss i dess
ögon, än kalla till lifs vemodigt ljufliga känslor i det
drömmande hjertat, än purpra kinden med förhoppningarnes och
lifslustens skimrande rosor, än trolla fram själens diamant
— tåren — ur äfven det torraste öga, ja, med ett ord,
dominera sina åhörares själsrörelser efter suveränt behag och
göra detta på ett sätt så att dessa åhörare erfara den
Ijuf-vaste och ädlaste njutning af sitt slafveri.
Redan Neruda-konserternas program visade, att man
här hade att göra med en verkligt stor artist, en som icke
uteslutande höll sig på den flacka virtuositetens allmänning
med dess Vieuxtemps, Wieniawski (hvilka visserligen skrifvit
mycket i sanning skönt, men ock mycket glitterguld),
Sa-rasate, Allard, de Bériot etc. — utan en som med förkärlek
kultiverade »le grand art» med musikens heroer sådana
som Bach, Beethoven, Mozart, Spohr, Viotti och
framstående »dii minorum gentium» som Rust, Nardini, Leclair
m. fl. Ja, det ville till och med synas oss som den
utmärkta konstnärinnan kände sig mest k son aise i klassiska
mästerstycken, ehuru väl hennes häpnadsväckande smidighet
räcker till för hvarje olika konstart, det storartade likaväl
som det genremessiga, det allvarligt höga likaväl som det
glittrande glada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
