Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boken har emellertid, såsom redan antydts, icke inneburit en
konstnärlig seger, en insats i vår romanlitteratur, som der får
blifvande värde. »Erik Grane» skulle mera rikligt vunnit
erkännande, om den icke burit ordet roman på titelbladet, ty en bok
blir icke en roman blott genom att man kallar den så, utan
genom att den uppfyller de kraf, vi tillsvidare äro vana att ställa
på romaner ocb bvilka ännu komma flertalet att på en bok med
den titeln lägga en måttstock, som »Erik Grane», med sin lösa
komposition, sin brist på koncentration vid hufvudpersonens
utveckling, sitt episodiska, icke psykologiska framställningssätt ej
kan anses motsvara. — Det är skada, att »Erik Grane» icke blef
en roman; att författaren icke hade ro nog eller öfversigt nog
för att ge ämnet den breda, episka behandling, den allsidiga,
objektiva belysning, som skulle ha tillförsäkrat boken en djupare
och långvarigare verkan. Ty den erfarenheten slär aldrig fel
att, ju mera en författare kan låta bli att tala sjelf, men
der-emot lyckas göra sina diktade personligheters karaktärer och
handlingar talande för den sak, han vill föra fram, d. v. s. ju mera
öfVertygande likt lifvet sjelft hans bok kommer att te sig, i dess
sammansatta, motsägelsefulla, invecklade rikedom, dess flera
men-niskor lyckas han också att röra, egga och öfvertyga om den
sak, som för honom är bokens hufvudintresse.
Som det emellertid är af ett mycket tvifvelaktigt gagn att
orda om, hvad en bok icke är; öfvergår jag helst och med
snaraste till hvad »Erik Grane» är, till hvad som varit författarens
afsigt med arbetet.
Denna har allra djupast varit: att uttrycka den smärtfylda
harm, som gripit den nuvarande generationens män — mellan
20—30-talet — hvilka genom sin nya lifsåskådning kommit att
inse uppfostrans omätliga betydelse för individens kraft och lycka,
men tillika funnit: att kanske det bästa af deras personlighet
och den största delen af deras lif blifvit snedvriden eller förstörd
genom felaktig uppfostran. Det är genom intensiteten i detta
utbrott af smärta öfver det ohjelpliga, som »Erik Grane» står ensam
i sitt slag inom vår litteratur och som den kommer att bli af
väckaude betydelse. Ty den är tillika en anklagelse. En
anklagelse först och främst mot den föråldrade hemuppfostran, der
barnet anses som föräldrarnes ti o g, hvilket skall danas efter deras
beläte, efter deras tankar och tro, deras mål och ideal. Den visar
hur den innerligaste moderliga ömhet, — i hvilken likväl saknas
förståendet af, att barnet är en ny själ, med egna behof och egna
rättigheter, — endast kan medföra lidande för både mor ooh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
