- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
516

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med elegant façon och utan att det har
Utaf ett enda veck ett spår hans byxors par.

Ur hans manschetter fram de gula handskar tränga
Likt lackvioler som uti ett blomhorn hänga;

Ej spår af prålig lyx och svälda fickor, nej,

En smak, rik, enkel dock, ej njugg, men yppig ej —
Han var en typ för allt af dandies här vi hyste,

Men liksom eldar två hans ögon röda lyste.

Då, plötsligt han bröt ut, i det han rörde i
Eldbrasan med sin käpp: Min vän, jag tror att ni
Här sitter grubblande på Gud; ni svarar nej,

Och glädes, säger ni, att gudar finnas ej —

Ni läst er Epikur, och gudar äro döda
För er se’n dess; men säg, har aldrig ni känt flöda
En darrning i er kropp, som helt er gripit sist
Vid tanken, himlen tom! Kort, är ni ateist?

Är ni så säker på att Gud ej existerar,

Så säg mig, hvarför då mot honom ni domderar?

Om han blott är en dunst, som har er själ bedragit,
Hvi alla dessa slag ert svärd mot honom slagit?

Visst Don Quijote en dag i fantasiens lekar
En qvarn för jätte tog, men ni, min vän, som nekar,
Ni slås mot skuggor blott! Det är en löjlig rol,

Ty finnes Gud ej till, er kamp ju blir till noll.

Ni är ett rö med kraft att tänka som — den käppen
Och tror på Gud till sist, der, ser ni, ligger knäppen.
Men* ni ej tillstår det, kantänka, det generar!

Ni tror ändå, jag tror, fast knäfveln mig regerar.
Hvad nöje hade vi, fördömde, att försynen,

Som vi ej trodde på, fa spotta uti synen?

Men lyckligtvis han fins, man kan hans verk förhåna,
Han är, är öfveralt, och alltid, lik det måna
Hafsdjur, som sträcker ut ifrån oformlig kropp
I vågorna sin arm, der det styr fram sitt lopp,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free