- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
517

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han slingrar verlden all in i sina tentakler —

Ej är han ett utaf den gamla trons spektakler
Med farfarslater, skägg och grin på barnadragen,

Nej, han ett monstrum är, det värsta, som sett dagen.
Han girigt slägtets blod med sina munnar suger,

Han täres af begär, hans afund, jo, den duger.

Han nycker har och hat och samvetsagg som blöda,
Och skapar menskorna för att dem se n fa döda,

Hans Eden endast är en snara, listigt spunnen
Och all hans skapelse till intet sist försvunnen. —

Nu tvärt han ångrar brott, dem nyss han utfört har,
Nu allt han vildt förstör, nu Noachs lif han spar.

Och hvarför? Jo, för att det resultatet vinna,

Att hans re’n födde son skall födas om af qvinna
Och sedan dömas till en död som korsets tung —

Ja, ett original är alla kungars kung!

Till marterdöden hän han sina trogna leder,

Ty fröjd åt Romas pack och skökor det bereder.

Han bränner deras kropp, han gjuter deras blod
Och säger se’n en dag med skratt och lustigt mod:
Du, sancte Per, skall bli min kyrkas fasta klippa.

Så ser du honom säll med ögon, hvilka glippa,

Till döden sända kall millioner menskor bort
För att se’n med en volt dra fram en ny kohort.

Väl dock ifall han blott begått de galna strecken,

Men tankens klumpighet ej öfvergår ett tecken
Hans händers, nej, hvad än om honom blifver spordt
I nidingsverk, det är ett noll mot dem han gjort.

Jag är alls ej, min vän, professor, en historisk
Och vill ej taga an en ton, deklamatorisk,

Jag vill ej rabbla upp för dig en utnött lexa,

Om redan hända ting jag ej på nytt vill käxa;

Men hvar en tanke tänds och hvar ett hjerta skälfver,
Då lyckan, frihetfen kring dig sin maning hvälfver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free