Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Isidor var ung student
Och var i Hilda rent af galen;
Han qviunolist ännu ej känt,
Han kände en<Jast älskogsqvalen.
Herr Isidor led grymma q val:
Han endast fick på afstånd svärma,
Tills ändtligen uppå en bal
Han föremålet fick sig närma.
Hvad hon var skön, hvad hon var grann!
Han kände sina kinder glöda;
Till sin förvåning dock han fann
Den skönas ögon alltför röda.
»Ah! hon har läst min poesi,
Den doftande, den fina, skära,
Med mina känslobikter i,
Och verserna till hennes ära.
Hon gråtit for min skull helt visst»,
Han tänkte genast i sitt sinne,
Ack, hennes näsduk af batist,
»Den vore något, den, som minue!»
Hans käileksfeber steg allt mer,
Hans blod begynte öfversvalla,
Då Hildas näsduk ju han ser
Helt oförmärkt till golfvet falla.
Nog visste han, det finnes lag
För den som stjäl, som tjufgods gömmer
Men när gud Amor hviskar: tag!
Man nästan alla lagar glömmer.
Herr Isidor i smyg tog upp
Den lilla duken superfina;
Och efter en så lyckad kupp,
Han smög sig ut på väg mest gina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
