Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med våra teatrar. Der ser man bäst den tendens, som vill
göra sig gällande. Den kan kortast rubriceras med ett ord:
anständighet. Hvarfor icke så gerna sedlighet? Ah nej,
det är två mycket skilda saker, sedlighet, det är en sak
det, men anständighet, det är bara en etikett, och en etikett,
det vet Ni väl hvad det är: ett namn, klistradt utanpå en
flaska, på någonting som inte fins der.
Ärade läsare! Har du sett en pjes som heter
»Prinsessan af Bagdad», eller en som heter »Falska juveler»
kanske? Ja, säger du, men de äro väl inte sedliga. Nej,
kära du, det är just hvad de inte äro. Men de äro
anständiga, ser du. De ge precis hvad vår tid vill ha.
Nakenheterna äro draperade med byssos i .dem, eller man har,
som fru Nyblom säger, slagit vaniljsås öfver dem. De bli
aptitligare på det viset för folk med »förfinad smak* och
sedlighetspolisen — den literära förstås — har ingenting
att säga, fikonalöfven äro på sin plats, och då är allt väl
bestäldt. Dylika pjeser kan man ge, ty de äro bara
osedliga (enligt vårt samhälles sätt att se saken ur etisk och
efter min privata åsigt äfven ur estetisk synpunkt, ty de
äro misslyckade), men se värre blir det, när man kommer
till de gamla författarne. De chokera vår bildade tid och
det betydligt ändå. Se på Shakspeare till exempel, han är
nog inte osedlig, gudbevare oss från att säga det, tänker den
upplysta allmänheten — och denna gång med rätta — ty
då finge vi professorerna på oss, men han är hvad som i
vår tid är värre än så, han är oanständig, den grobianen.
Der ha vi ordet, oanständig. Men hur skall mån då bära
sig åt för att kunna uppföra honom, ty se honom måste
man ju — visserligen äro operetterna och
demimonde-dramerna roligare, men man far lof att tänka litet på »den
stora konsten» ändå för konvenansens skull. Jo, det är
mycket enkelt, det fins ett gammalt godt sätt gå tillväga,
när man har antika statyer eller klassiska författare som
äro för nakna att göra med, man stympar dem och smetar
fikonalöf på såren. Der ha vi strax vår sedlighet räddad.
Fikonalöf, förstå ni!
Nog är det ynkligt Det naturliga, det är orent och
fult, det är opassande och oanständigt, men den onaturliga
öfverklistringen, den är ren, vacker, passande och anständig.
Fikonalöfvet, som andligen och lekamligen sitter smetadt på
skaldestycket eller statyn, fikonalöfvet, det är vårt sedlighets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
