Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom hemmets väggar, men hemmet bildar likväl milieu’n för
hans första utvecklingsstadium. Man undrar alls ej öfver att
detta veka barn med de tusen möjligheterna p& godt och ondt,
med sin känsla af svaghet, sitt behof af stöd och sin ibland
frambrusande djerfhet, med denna ömtålighet för tryck och
denna retlighet, som blir till inbundet trots och ingrodd
hätskhet inför familjetyranniet och öfvermaktens godtycke — man
undrar ej öfver att detta barn blef styfsonen i familjen, blef
en Hagurs son, som småningom sköts ut ur det regelrätta
hemmet
Det är en skarp blick, som ur minnet uppdragit
konturerna till. denna af så egendomliga motsatser sammansatta
yngling. Man läser ej denna sjelfskildring utan det största
intresse./ Jag skall ej försöka gifva någon resumé öfver
karaktären, endast citera ett par rader:
»Ensamheten måste för honom bli en ökenvandring, ty
han egde icke nog stark individualitet att kunna gå för sig
sjelf; hans sympati för menniskorna skulle bli obesvarad,
emedan deras tankar icke kunde gå jämnt med hans; och sedan
skulle’ han gå omkring och bjuda ut sitt hjerta åt den först
-kommande, men ingen skulle ta emot det, ty det var dem
främmande, och så skulle han draga sig tillbaka i sig sjelf, sårad,
förödmjukad, förbisedd, förbigången.»
Med dessa rader afslutar Strindberg skildringen af barnets
sjuklighet i viljan, som finner ett slags njutning i sjelfplågeri.
Som barn teg han med allt som kunde ådraga honom beröm,
höll sig undan och blef förbigången — men grämde sig i
tysthet deröfver.
Från åren af religiöst grubbleri skrifver han: »Hans nya
jag stod upp mot hans gamla, och de lefde i oenighet som
olyckliga makar hela hans lif framåt utan att kunna skiljas.»
Detta är ju den tanke,.som förmått Strindberg att skrifva •
Återfall.
Det är farligt att börja citera. Man frestas att sätta sig
ned och skrifva af för att på det viset utminutera författarens
tankar.
Men jag har väl skäl att antaga att hvarje vän af svensk
literalur redan läst Tjensteqvinnans son. Boken hör till dem,
som man både roas och lär af.
Vid sidan af skildringen af hemmet står den af skolan.
För den, som växt upp i Stockholm, blir karaktäristiken
af de trenne skolorna slående sanna — ehuru olikheten dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
