Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande: »Huru många har jag icke seti falla derför, att de
velat hoppa jemnfota genom sitt eget hjerta.»
År förflyta, tunga år för Vingtras. Först skrifver han
nidvisor om vaktmästare och notarier; när beställningarna upp*
höra, tar han plats vid en flyttningsbyrå. Slutligen ger han
sig. Det hjelper ej, han måste lefva. Han, »som icke talade
om annat än att piska upp professorerna», han, »som ville
bränna skolorna», han, revolutionsmannen, slutar som skolfux.
Och allt detta för studentexamen! »Stackars fan», heter
det, »du, som kallas student, förstår du detta? Om dina
föräldrar icke hafva arbetat eller stulit tillräckligt för att kunna
underhålla dig som en gödgris, ända till dess du blir trettio
år, om du icke har tjugo års sörpa i din ho, så är du
bestämd till ett lif i elände och blygsel.»
* *
*
Lika onödigt, som det var, att »Le Bachelier» försvenskades
lika glädjande är det, att man öfversatt Farinas bok. Det
är en vacker liten berättelse, väl värd att läsas. Den handlar
om ett äkta par, Ernesta och Leonard, om ett äktenskap, som
ingåtts, jag kan ej säga hvarför, der hon begär ömhet och
han vårdslösar henne. Ernesta vill skiljas. För att undvika
skandal gör man det icke offentligt. Man reser blott åt skilda
håll, Leonard till Spaa för att kurera en ögonsjukdom, Ernesta
till landet. Vännen, doktor Agenore, en putslustig läkare,
dessutom »materialist», ehuru en oskadlig sådan, tänker nu att draga
fördel af denna hemliga skilsmessa. Kär i Ernesta, bemödar
han sig att vinna henne, och han tror, att han redan lyckats, då
ett bud plötsligt anländer, att Leonard återkommit, icke botad
men blind. Då vaknar Ernestas ömhet. Drifven af sitt goda
hjerta, återvänder hon till hemmet, till maken, som behöfver
henne, till den sjuke, som lider. Och ömt vårdar hon honom.
Medlidandet förvandlas t en ren och ädel känsla, i en kärlek,
som delas af hennes olycklige Leonard, hvilken luttrats af den
sjukdom, naturen pålagt honom. En smärtsam operation återger
honom synen, och nu, när de älska hvarandra, eröfra de lyckan.
Det är en ljuf och rörande skildring, en bok, som är så
ädel, så full af skönhet och poesi, att man sällan, i våra
dagar, anträffar något liknande. Kan man tänka sig något
vackrare än de ord, författaren skrifver, då han berättar, hur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0617.html
