Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sin brandröda revolutionsyra. Men denna är så pueril, så
skrytsam och braskande, att den alls icke gör effekt. Det
intryck, man erhåller, är snarare af löjlig art, och detta är så
öfvervägande, att alla andra utplånas; det hindrar en att
sentera de behjertansvärda sidorna.
Vingtras, en ung student, som nyligen lemnat skolbänken,
afreser till Paris för att der skaffa sig ett lefvebröd. Detta är
ej så lätt, som herr Vingtras inbillar sig. Ty vet: han är
student! Och författaren egnar boken »till dem, hvilka blifvit
uppfödda med grekiska och latin, men dött af hunger.» Han
får svårt, stackars karl. Hvem vill skänka arbete åt en
person, som tagit studenten, åt en ung man, som Vingtras,
hvilken läst grekiska och latin! Vingtras besluter vänta. Under
tiden blir han intagen i ett slags röd t studentkotteri. Han
sätter hela sin ära i att slåss med »knoddarne», och han
omtalar med förtjusning, att han är bandets Herkules. Plötsligt
finner han, att han älskar »de lidande». Han läser böcker
om »eländet», kallar Robespierre en. bonde och Rousseau
»Slapp-kvist». Han brinner af revolutionslust. Ah, hvad han
brinner! Hvarför, vet han ej. Jo, nu har han det; pappa hade
straffat honom, då han var elak och olydig; lärame hade ej
uppskattat, hvilket geni de undervisat.
Man yttrar sin revolutionsyra på ett egendomligt sätt.
Mån skriker och man väsnas, man klifver upp på bord och
stolar, man framtjuter marseljäsen, och man slutar med att
»skända soppan» i hotellvårdens kök. På föreläsningarna i
Sorbonne ropar man skällsord mot presterna, »kyrkråtta,
guda-ätare, vaxskallar, hycklare»; när en kamrat fängslas vid
tumultet på en konsert, skickar man honom medvurst till tröst i
bedröfvelsen. 1 fängelset fins ohyra. Men fången bara kliar
sig. »Dessa insekter», säger han, »skola lemna republikanska
frön i de unga hufvudena, och dessa djur skola en dag
krossas — i droppar af blod — på Bonapartes panna.»
Man bildar en revolutionskomité. Vingtras blir ordförande.
När han håller sitt stora tal, ropar gök-klockan: ku ku! Men
komitén misslyckas, revolutionen undertryckes och Vingtras,
som har skuldsatt sig, återvänder till föräldrarne. Han
fortsätter sitt dagdrifvarelif och erhåller en elev. Undervisningen
består uti att söka gräl på stadens kafeer. Ett arf sätter
honom i tillfälle att återkomma till Paris. Der sjunker han mer
och ’ mer. Från privatlärare blir han boxare, från boxare
publicist. Men hans bästa fraser strykas — fraser, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
