- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
637

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»någon princip, icke ens några åsigter, utan till den
väsentligaste delen endast stundens tillfälliga hugskott.»
Många äro väl ej häller de, som, med handen på hjertat,
kunna förneka giltigheten af detta omdöme. Men dermed
är ju ock Sparre såsom politiker och statsman ohjelpligt
dömd.

Ur den rena saklighetens synpunkt är det äfvenledes
svårt att så synnerligen högt värdera Sparres bidrag till
utredningen af förekommande riksdagsärenden. Man har i
Sparres aldrig hvilande energi velat finna ett försonande
drag, som mildrar det obehagliga intrycket af de många
skuggsidorna af hans karaktär. För honom sjelf har denna
energi burit gyllene skördar och uppgifves ha varit till
gagn för hans län och den inhemska industrien m. m.
Men för riksdagsarbetet har den mest visat sig i många
och långa tal och mycket »bråk». Hans intresse för en
sak antog ju, såsom han sjelf vitsordat, lätt formen af
»bråk». Att hans goda hufvud och praktiska lynne lät
honom under årens lopp framkasta flera eller färre nyttiga
tankar, var ju icke att undra på. Men hans Jiflighet, som
icke sällan blef hafs, hindrade hans energi att grundligt
bearbeta och förvandla dessa tankar från flyktiga infall till
genomtänkta och praktiskt utförbara förslag. Hvarför ock
de som skola upptaga dessa få nog ett idke ringa besvär
att bortskilja de myckna agnarna. Denna hafsighet gaf
sig ett mycket karakteristiskt uttryck i de historiska
och geografiska målningar, hvarmed han älskade briljera.
Han visade sig nog ha reda på hvarjehanda, saker men
vanligen blott på ett ungefär. Och att taga fullt reda på hur
det verkligen förhöll sig, hade han icke tålamod eller lust

— frånsedt afsigtliga förvrängningar.

En så der »bråkig* ande, kan dock, det måste
erkännas, vara af sin nytta i riksdagsförsamlingen i ett land,
der mångskrifveriets formalism och slentrianens fasa för
inslående på nya oför$ökta stigar så lätt snäija in eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free