Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söfva den enskilde medborgarens och hela samhällets
förmåga till initiativ. En sådan kan bli »oron» i samhällsuret.
Icke ringa positiv skada har Sparre deremot gjort det
svenska riksdagsarbetet både genom sin egenmäktighet och
hänsynslöshet so»pi lagutskottets mångårige ordförande och
genom sin talang att genom klipsk sofistik, skefva
framställningar och uppgifter samt hänsynslösa personliga
utfall leda på sned en saklig, lidelsefri diskussion. Många
äro de framsteg på lagstiftningens område han så, trots
alt sitt skrän om motsatsen, lyckats fördröja. Landets
mångåriga väntan på en ny strafflag ända till 1864 är till
icke ringa del hans verk.
Sparre var eller trodde sig vara det gamla
junkerpar-tiets kandidat till justitieministerämbetet. Han har dock
aldrig gält för att vara någon styfvare jurist. Hans
erfarenhet som domare var ringa och det lilla han utgifvit i
juridiska frågor icke vidare högt uppskattadt af sakkunnige.
En fiffig advokat hade han naturligtvis alltid kunnat bli. Hos
kung Oskar I stod han en tid rätt väl och denne funderade
på att göranden ännu helt unge assessorn till justitieråd.
Enligt sedvanan rådförde han sig härom med älsta
justi-tierådet Engelhardt. Tvänne versioner äro gängse af dennes
svar, båda betecknande nog. Enligt den ena versionen
hade E. erinrat om, att Högsta domstolen fatt ibland
mycket kunniga jurister, som sedan icke visade sig vara
tillräckligt skickliga domare, men att taga en som hvarken var
kunnig jurist eller skicklig domare vore väl föga på sin plats.
Enligt den andra hade E. erinrat kungen derom, att
oför-vitlighet vore första och oundgängligaste
kompetensvil-koret för en medlem af rikets högsta domstol. Planen
förföll.
Liksom han i sina riksdagsanföranden i formelt
hänseende oskillerade mellan de tvänne ytterlighetspolema af det
burleskaste hvardagsspråk och den mest högtrafvande patos,
svajade han icke sällan hvad sjelfva innehållet vidkom af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
