Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter den stora revolutionen, men äfven sådana länder som
Danmark och Nordamerika och t. o. m. Sverige under
frihetstiden. Jag skall blott anföra ett litet citat för att
visa, hur han då uppfattade Tysklands store kansler som
senare år tycktes vara hans förnämsta ideal.
»Men torde någon vilja invända», säger han då, »det finnes äfven
exempel på premierministrar, som lyckats väl utföra sitt värf. Ja väl, i
ett icke alltför långt ifrån oss beläget land, jag menar Preussen, finnes en
premierminister, som har lyckats: Bismarck! Bi sm ar ck, som började med
ett grundlagsbrott och slutade med trenne för härjande krig! Om det vore
möjligt att ännu en gång bringa Sverige till en sådan höjd af makt,
hvar-till våra fader fordom lyftade det, så kanske jag skulle kunna underkasta
mig en sådan premierminister».
Om Sparres justeringar af detta anförande hänvisas
närmare till n:r 56 af Aftonbladet samma år.
Förslaget föll i Första kammaren, men återupptaget
vid 1875 års riksdag genom en motion af Wallenberg blef
det 1876 som sagdt lag, Sparre stretade emot äfven då,
understödd af sådana män som P. A. Bergström, B. A.
Leijonhufvud, Rydin, Rundgren, K. J. Berg, Asker m. fl.
Sparres uppträdande i frågan 1873 skildras på följande
målande sätt af en på läktaren närvarande:
Grefve Sparre kastade sig visserligen icke med häftighet npp i
tri-bunen, såsom man lärer få se de eldiga naturerna i franska
nationalförsam-ingen göra; han stod väntande kvar på den plats, der han representerar
Åmål i vår riksförsamling, men för öfrigt var han, enligt hvad en af mina
läktarekamrater, som sett hur det går till i Frankrike, försäkrade mig,
fullkomligt fransysk i toumyren, hvilket äfven var hr Emil Keys åsigt. Att
referera grefve Sparre är otacksamt, ty äfven det trognaste referat kan icke
återgifva det rätta uttrycket Man måste höra honom och företrädesvis se
honom. Först då har man bilden för sig.
Grefve Sparre hörde i lördags till den historiska sektionen. Han ’
läser och tolkar historien ungefar som en viss anti-boströmian läser och
tolkar bibeln, men det har sina pikanta sidor, och det gnistrar om honom
alldeles som om den nämde antiboströmianen, när denne är ute i sina
underjordiska aflarer. De spirituella gnistorna blifva riktiga lågor
understundom och då upplyses talarens anlete af ett leende, som har något
fos-forescent i sig, något som lyser, utan att gifva värme. Men man må dock
icke föreställa sig, att det är något hemskt. Visst icke. »Det var mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
