Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en rolig fan!» sade nâgon pä läktaren, och så vulgärt uttrycket än låter,
måste det dock anses ganska träffande. Den som känner till den italienska
maskfiguren Pulcinello i dennes ursprungliga betydelse och form kan ej
underlåta att–-men vi skola kanske återvända till läktaren och ej
gifva oss in på commedia del arte alt för djupt.
Den ifrågavarande talaren har alt för många medel i sin makt för
att intressera. Förutom bildernas groteska anordningar, minspelet och
färgprakten i uttrycken, anlitar han äfven åtbörderna och föraktar ej häller att
begagna rörelsens många resurser. Än dundrar han, än hviskar han, än är
han den enkle landtmannen, som säger sitt hjertas mening så enkelt och
trofast, än är han den fíne dialektikern, som med en habilitet utan like
klyfver ett hårstrå, än gentlemannen i säkerhet och elegans, än smickrande,
än hotande, än läspande, än grof i målet. När man sätter alt det der ,till
hopa, kan man få en rätt pikant olla podrida, men att det är en
substantiel föda, det kan den som serverar rätten omöjligt få någon att tro».
Denna skämtsamma och ovedersägligen ganska träffande
karakteristik, som stod i Aftonbladet n:r 34 för den 11
februari under rubriken »Från riksdagsläktaren» af H. H.
(Claës Lundin), förskaffade, i förening med tidningens
uppgift om orsaken till Sparres uteslutaude ur lagutskottet
(jfr s. 634) och dess reflexioner om Sparres uppfattning af
parlamentarismen, tidningens ansv. utgifvare, Sohlman, ett
åtal från Sparre, som förklarade sig ha förlorat tålamodet
öfver att icke illviljan hos tidningen tycktes vilja tröttna
efter 12 års angrepp. Han sökte åt utskottsordförandena
’ vindicera samma rättsliga förmåner, som för
äfribetsmän-nen för ämbetets utöfning mot pressens angrepp, men ehuru
både han och hans advokat, A. O. Beckman, ville taga
saken mycket tragiskt, slog det icke bättre till, än att
allmänheten fick en inblick i de riksdagsmysterier, som kallas
»justeringar» och hvilka nog kunde förtjena ett eget
kapitel, och att Sparre fick betala 50 kr. i ersättning till
Sohlman och rättegångskostnaderna.
I afseende på den gamla tvistefrågan om ämbetsmäns
aflöning och pensioner förde Sparre ibland ett språk, som
borde klinga väl i kammarmajoritetens öron. Han var icke
vän, sade han, af höga löner eller många tjenstemän, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
