Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensliga ödemarken. Småningom lugnar hon sig, men sent
kommer hon dit, att hon förstår naturens skönhet.
Duger det att vara naiv i ett så utomordentligt
sällskap? Duger det att der tala naturens och känslans språk?
Nej, tyvärr icke. Den oskyldiga Arla såras redan första
aftonen. Hon tager en roués hyllning för en uppriktig
kärleksförklaring. Såret, som hon erhåller, riktar hela
hennes lif, och denna ödesdigra bailafton blir bestämmande för
hennes utveckling.
Dock — lika farlig är den kälkborgerliga
inskränktheten. Elfvan hackas sönder liksom kolibrin i hönshuset.
Skråköpingssocieteten har icke sinne för naturbarn. De
sqvalleraktiga tanterna och de nyfikna småstadsfruarna, alla
dessa afundsjuka och elaka menniskor, hela denna samling
af genuine kälkborgare, slägtingar och svärmödrar,
major-skor och prostinnor, hur kunna förtänka dem, att de icke
begripa elfvan! Elfvan är ju så ren, så oförderfvad och
ursprunglig. Hon älskar skog och mark, älskar att ströfva
kring i den omgifvande naturen, har en glödande
konstnärssjäl och ett oroligt temperament. Van som hon har
blifvit att ständigt vara på resor, qväfs hon inom fyra
väggar och hatar enformighet. Hon bryter i hvaije ögonblick
mot de herskande fördomarne, och sättet, hvarpå hon
sköter sina pligter såsom husmor, är just ej det bästa.
Slutligen är hon gift. Härmed äro vi inne på ett nytt
kapitel hos fru Edgren. Äktenskapet har i henne ingen
ifrig beundrarinna. Aldrig söker hon visa oss ett godt
och lyckligt sådant. Tvertom blifva de, hvilka hon
tecknar och analyserar, oftast mycket olyckliga. Hvarpå
beror då detta? Först på de kontraster, som hon
sammanför i äktenskapet; vidare på det maktbegär, som alltid fins
hos mannen; sist, hvilket är hufvudsaken, på hans
gränslösa egoism. Elfvan är ju motsatsen till den nyktre och
förståndige borgmästaren, Ulla med sin konstnärssjäl till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
