Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falks pligttrohet och Ellinor, verldsdamen, till Adrian,
Brand-naturen.
Farligare än allt äro dock maktbegäret och
sjelfvisk-heten. Borgmästaren, Elfvans man, gifter sig af egoism.
Han, faderns ungdomsvän, sedermera dotterns förmyndare,
han, den gamle ungkarlen med de regelräta åsigterna, han,
som i hustrun vill se husmodern och hushållerskan, barnens
vårdarinna och hemmets värdinna, han är nog sjelfvisk att
tillfredsställa sin böjelse, gifta sig med en ung flicka, som
icke vet, hvad kärlek är, och fordra, att detta barn, som
i allt är hans motsats, genast skall bli omskapad till en
ärevördig borgmästarinna. Den olyckliga »doktorns hustru»,
offret för en ärfd last, skulle ej, som fru Edgren visar,
alldeles ha tillintetgjorts, om doktorn icke hade varit en
så rå och sjelfvisk menniska. Han är plump, rätt brutal
och utan takt eller finkänslighet. Han var det, som
ordinerade, att hustrun skulle stimulera sig; han gaf henne
konjak, när hon klagade öfver sjuklighet; han ökade
doserna och förbjöd, när det var för sent. Slutligen röfvade
han, med konjaken och sitt råa skämt, hennes oskyldiga
barnatro. I ersättning gaf han henne den krassaste
materialism. Och kärleken, han egnacje henne, var som allt det
öfriga." Hustrun insåg det. »Hon hade börjat förstå, att
hans kärlek för henne endast hade varit af sjelfvisk och
sinlig art — så länge hon var vacker och glad hade han
burit henne på händerna; i samma stund hennes sällskap
ej längre kunde göra honom något nöje, öfvergaf han henne,
och detta då hon mest behöfde honom.»
Äfven Arias far, statsrådet, är despotisk och egenkär.
Det heter om hans hustru, att »den så småningom alltmer
skärpta linien kring munnen berättade om ett äktenskap,
der hustrun ej kunnat, såsom hon helst skulle velat,
underordna sin vilja under mannens, utan der hon tvertom måst
kämpa för uppehållandet af sina grundsatser och för
bevarandet af sin inre harmoni.» Männen i »Sanna qvinnor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
