Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besök har varit ytterst intressant, emedan det for första
gängen visat oss, hur en genre, som här länge odlats, och
detta med allt för mycken framgång, kan vara ännu mer
bedårande, än vi äro vana vid.
Man kan icke vänta, att den omgifning, som en
främmande artist af första ordningen inom sitt fack för med sig
såsom ett nödvändigt ondt, skall vara af prima slag, emedan
en dylik turné då skulle blifva ekonomiskt omöjlig, Men
det måste medgifvas, att fru Judics sällskap alldeles icke var
dåligt. Tvärt om egde det i m:lle Bilhaut samt hrr
Emma-nael och (delvis) Schey högst aktningsvärda förmågor, som
i synnerhet i Niniche gjorde sig fördelaktigt gällande såsom
enkan Sillery, badaren Grégoire och Anatole de Beaupersil.
* \ *
1 *
Något verkligt nytt hafva våra teatrar, såsom fallet
vanligen är i september, ännu icke hunnit fa i ordning, då
detta skrifves. Men vi hafva att anteckna ett par repriser.
På Dramatiska teatern har man återupptagit Emile
Augiers 5-akts-komedi »Qiboyers son», den för sin tid (början
af 60-talet) intressanta och ännu sebara fortsättningen på
»Moderna vinglare», hvilket stycke för icke länge sedan gafs
på Dramatiska teatern. I båda dessa pjeser spökar ännu
den numera någorlunda öfvervunna skarpa åtskilnaden mellan
aristokrati och demokrati, och sjelfva ämnet är således icke
längre aktuelt för våra dagars publik. Afven det för
Au-gier egendomliga behandlingssättet tillhör en literatur, som
icke mer intager första rummet i allmänhetens smak. Men
det är stil och hållning i »Giboyers son v. Väl äro
hufvud-figurerna mycket idealiskt tecknade och omåttligt »ädla», så
att man stundtals kan tvifla på deras mensklighet, och visst
är ju äfven den lyckliga lösningen af förvecklingarna fotad
på något lösa grunder, men det fins innehåll i karaktärerna
och ledningen af intrigen är utförd med så säker hand,
situationerna så mättade af intresse och "dialogen sä afrundadt
fin och afpassad efter förhållandena, att man med ganska
mycket nöje gör bekantskap med pjesen, om man förut icke
sett den, eller förnyar bekantskapen, i fall man gjort den
redan för 20 år sedan.
Man kunde väl föreställa sig, att Dramatiska teatern
skulle kunna åstadkomma en på alla händer god rollbesuti-
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
