Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning i ett stycke, som ligger så fullständigt inom denna
scens verkningskrets. Men ehuru nu ett par undantag måste
göras, är utförandet emellertid ganska tillfredsställande.
Undantagen gälla närmast hrr Sundberg som markis
d’Aube-rive och Grip som grefve d’Outreville. Hr Sundberg har
utan tvifvel i högre grad än de flesta nu lefvande
skådespelare den gammaldags aristokratiska finhet, som anstår en
fransk markis från midten af detta århundrade, men dermed
är det också slut med förutsättningarna för hans lyckliga
lösande af denna uppgift. Hr S. har nu en gång fastnat i
sitt manér, och rent fysiska egendomligheter, som naturligt
medfölja en något framskriden ålder, borde hafva manat de
bestämmande att icke utsätta sig sjelfva och hr S. för
missgreppet af den ifrågavarande rollbesättningen. Hr S. har
under sin långa skådespelarbana gjort teatern så många och
så ovärderliga tjenster, att han gerna kunde hafva sluppit
att i en så stor och framstående roll illustrera teaterns brist
på fina gamla gubbar. Det är nästan troligt, att t. ex. hr
Hillberg i stället kunnat fylla denna brist, om ingen annan
funnits till hands.
Hr Grip gör grefve dHDutreville till en karrikatyr, såsom
det ligger bäst för hr G:s naturel att göra sina roller. Men
det är säkerligen författarens mening, att den unge grefven
väl skall vara komisk, men en fullt verklig menniska. Nu
blir intrycket högst sväfvande. Hr G. bemödar sig utan
tvifvel att icke karrikera, men lyckas icke, och man vet icke
rätt hvad det är för en figur man ser. Om man någon
gång ler åt den samma, är det åt det karrikatyrmessiga, men
deremellan känner man sig missbelåten och orolig, emedan
framställningen är oklar.
Förträfflig är deremot hr Lager q vist som den gamle
Giboyer. Det är möjligt, att han för* 20t år sedan gaf
rollen ännu kraftigare, men visst är, att, sådan den nu är,
verkar den mycket klart och bestämdt genom väl nyanserad
färgläggning. Man ser på masken och hör på tonen, hvad
publicistvagabonden Giboyer med sin faderskärlek och sitt
förakt för öfvertygelser är för en karl, och man tycker om
mannen. Hr Tömqvist återgifver med mycken måtta,
san-sadt och vackert, sonens abstrakt idealiskt tecknade figur.
Det torde vara svårt att för vår tids skeptiska publik göra
denna roll stort mera sympatisk. Det gäller att moderera
författarens teckning för att få folk att tro derpå. Hr Bcrck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
