Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tetisk min tronade på soffan i mjukt indiskt tyg. I ett
bay-ivindoic uppbar ett staffli en ofullbordad målning.
Böcker öfverallt: Robertsons predikningar, Tennysons, Moodys,
Sankeys och Hawthomes verk; kokböcker, bönböcker___
skizzböcker m. m.
Ett piano formligen försvann under berg af
musikhäften, liksom väggarne försvunno under gravyrer och taflor.
Det var en verklig öfversvämning af konstföremål:
marmor-och bronspjeser, statyetter, lyxartiklar af alla slag, exemplar
af sällsynta och dyrbara porsliner, presenterande sig på
konsoler. Fönstret vettade åt en trädgård, prunkande af
exotiska växter, ett verkligt féeri för syn och lukt
Men miss Rosannah var utan gensägelse det mest
fullkomliga, det mest utsökta och förtjusande af allt, som fans
att skåda i detta hem. Hvem skulle kunna afmåla denna
grekiska profil, dessa rena drag, denna utomordentligt hvita
hy med dess lätta nyanser i skärt, dessa stora, blå, så ljufva
ögon, befransade af långa, böjda ögonhår, och denna
rikedom af gyllene lockar? Lägg härtill ett uttryck af oändlig
ömhet och en drottnings hållning, hvilken dock ej uteslöt
hvarken behag eller otvungenhet i rörelserna. I den ytterst
enkla toalett hon bar, syntes hon strålande af skönhet; hvad
skulle hon då inte vara i baldrägt?
Medan vi varit upptagna af att beundra henne, hade
hon pratat med Alonzo. Minuterna försvunno och hon
pratade alltjemt Plötsligt höjde hon ögonen och blef varse
tiden, som pendylen utvisade. En rodnad betackte hennes
kinder och hon skyndade sig att ropa i telefonen:
— Adjö, jag lemnar er, herr Fitz-Clarence.
Hon reste sig så brådstörtadt från stolen, att hon knapt
hörde den unge mannen, som sade henne »Adjö». Stående,
ett rof för den behagligaste förvirring, betraktade hon om
igén den anklagande pendylen: »Fem minuter öfver elfva,
verkligen! Nära två timmar tillbragta med att prata och
dessa två timmar ha synts mig som tjugu minuter. Hvad
skall han tänka om mig?»
I samma ögonblick betraktade Alonzo häpen pendylen
och sade till sig sjelf: »Tre qvart på tre! Nära två timmar!...
Tag mig f—n, om jag hade trott, att mer än två minuter
förflutit ! Det är inte möjligt annat än att pendylen har
dragit sig nu igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
