Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. en bekant vika om hornet, men är ej fullt viss på
min sak; huru vinna visshet? Boströmianen, om han vore
konseqvent, skulle anställa en logisk undersökning, huruvida
det vore med sannolikhet forenadt, att ett så-och-så
beskaf-fadt sinligt-förnuftigt väsen, vid den tiden och på det
rummet, hos honom skulle åstadkomma slik sinnesförnimmelse.
En mindre djupsinnig person skulle troligen springa i kapp
sin förmodade bekante och se närmare efter. Man ser
alltså, hur sinnet rättar sina egna misstag; förståndets
misstag deremot rättas ej med säkerhet af förståndet sjelft, utan
blott så, att resonmanget återföres till och kontrolleras med
sinnesförnimmelsen. Sådan är i alla händelser fysikerns
metod. På sinnesförnimmelsen som på hälleberget har
naturvetenskapen rest sin fasta bygnad. Under det att
metafysiken bygger på obevisade antaganden, logiska lagar,
harmonisk samstämmighet, på allt utom sinnena — och som
regnbågen reser sig ur dimman de stolta metafysiska
hvalf-ven, för att, som den, några: ögonblick lysa, ocht sedan
försvinna. Ack, huru många sådana regnbågar ha ej menniskors
barn sett födas och dö!
Metafysikern, ha vi sagt, tillräknar våra tankar större
trovärdighet än våra sensationer. Och vi sågo, att detta
förfaringssätt ej är hvardagslifvets, ej naturvetenskapens.
Spörjer man då boströmianen eller metafysikern öfver
huf-vud, hur han vill rättfardiga slik metod, har han sitt svar
färdigt: »menniskans tankar äro klarare och tydligare än
hennes sinnesförnimmelser». Märk nu, hur detta svaret var
det enda, som stod honom till buds, sedan han en gång
tagit till rättesnöre Descartes* gyllene regel — medgif inga
andra satser än dem som äro så klara och tydliga, att de
ej kunna betviflas. Enligt den regeln skulle medvetandet
tolkas, det var obestridligt; tankens herravälde var
praktiskt erkändt; återstod endast att proklamera tankens större
klarhet och tydlighet; hvilket skedde. Här föreligger då
ett fundamentalt antagande.
Detta kan nu te sig resofiligt nog, så länge man ej
gör sig reda för livad det verkligen betyder. Men rör vid
det, strax faller det i kras. Det betyder — gråt! o läsare
— att en melodi står tydligare för migN i minnet, än då jag
hör den på teatern. Det betyder, att jag på söffan med
slutna ögon har en klarare bild af Norrbro, än då jag st&r
stirrande från Gustaf Adolfs torg. Det betyder en oänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
