Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi sett, att uttrycka Descartes’ bekanta sats, att medvetandet
är all kunskaps källa; och så långt är han alltså på samma
väg med vetenskapen. Men nu säger han: »Härmed hafva
vi äfven bevisat, hvad som från början utgjorde vår afsigt,
nämligen att orden vara och förnimmas beteckna alldeles
detsamma.–— — Ty bestämningarna af oss och
för oss beteckna ingenting annat, än att vi exempelvis
antagas såsom förnimmande subjekter; men i stället för oss
kan man sätta in hvilken annan som helst, och om honom
gäller då detsamma som om oss.» Detta skulle nu vara
ett ovedersägligt, grundläggande bevis; men se huru svagt
det är. Sätt in i st f. oss ett icke-förnimmande väsen, och
orden vara och förnimmas bli omöjligen detsamma.
Boströms bevis gäller blott under förutsättning att alla väsen,
d. ä. allt vara är förnimmande; — hvilket just skulle
bevisas. Detta motbevis kan synas tillräckligt, men som
an-tydt, ett mera djupgående gifves: en sådan sats som »vara
= förnimmas» ligger utom sinnenas domsaga; resonmang i
detta fall kan derfbr på sin höjd lända till uppöfning af
förståndet; vetenskapligt resultat kan här ej vinnas. — Låt
oss så hålla med detta enda exempel. Att qvista af aldrig
så många grenar är tidspillan; metafysiken måste angripas
vid roten. Låt oss derför vända åter till sjelfva metoden.
G. H. Lewes anmärker, att det sorgliga privilegiet på
metafysiska metoden ej ensamt är filosofens. Sparfven, som
tror fogelskrämman farlig; fetischdyrkaren, som, liksom vore
han en Boströms föregångare, öfverallt ser personliga väsen;
gossen, som rädd rusar genom det rysligt mörka rummet;
den helige Augustinus, som klart och tydligt bevisar att
antipoder äro omöjliga — alla använda de i grunden samma
metod som boströmianen, då han bringar till full evidens
det logiska faktum, att fyrståndsrepresentationen är den enda
riktiga. Alla resonnera de, göra antaganden, förklaringar,
bevis, allt efter sitt bästa förstånd; men en sak glömma de,
de glömma att kontrollera sitt resonmang. Så se vi öfverallt
i historien, hur det är det fritt framrusande resonmanget,
som gifvit upphof till de flesta menniskoandens misstag. Ej
som skulle jag, i färgblindhetens tidsålder, vilja påstå det
sinnesförnimmelsen är fullkomlig. Men den är mindre
ofullkomlig än resonmanget Hur ofta se vi fel mot det vi
resonnera fel? Säg i proportion af ett mot hundra. Och
då man en gång ser fel, hur rättar man detta fel? Jag ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
