Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa, som ännu taga lifvet lätt, sitta och leka på en pall
framfor en gammal duk, föreställande en knäbojande eremit.
Tydligen har han ditkommit för färgkontrastens skull, för
att ge den afslutande tonen i denna väl afvägda färgskala,
der den fylligaste melodi åstadkommits med, såsom det
tyckes, de enklaste medel. Endast i samma ton hållen farg
i figurerna, med dertill lämpade draperier (lugna, mörka
kjolar i mossgrönt, mörkbrunt och blågrått), den gråsvarta
kaminen och grå atelierväggen och till sist den varma mörka
duken, med sin gyllne ram. Ser man närmare efter, äro
väl ej medlen heller så enkla, som de först förefalla, ty
denna hudfärg är mästerligt målad, genomskinlig, färgrik,
lefvande och dock lindrigt frusen af den kalla luften i
rummet. Eremiten är för fristående målad. På de flesta torde
han verka som en lefvande figur och ej som en tafla.
Paulis »Konfirmand» visar oss de egenskaper, som vi
äro vana att vänta af denne konstnär. Allvarlig
behandling af de mest bizarra (aldrig innehållslösa) motiv,
afsigt-ligt betonande af det fula, känsligt behandlande af djerfva
färgsammanställningar — och bakom allt, kring allt en
ypperlig, dallrande luft i rummet. Allt detta mognadt,
sammanhållet, så att man börjar tro, att han vet hvad han vill.
Viggo Joftansens »Två väninnor» (två sqvallersystrar
vid kaffebordet), är en äkta humoristisk, oskattbart rolig
verklighetsbild, konstnärligt framstäld i detta litet ulliga
målningssätt, som verkar så lefvande.
Högt värde har bland smådukarne fru Anchers lilla
»Interiör», med den lugna sammanhållningen, den äkta
känslan i både teckningen och det väl beherskade ljuset Taflan
föreställer en kökspiga, som står, med ryggen vänd åt
åskådaren, och skalar potatis i ett köksfönster. Varmt ljus
faller genom den gula, fördragna gardinen öfver hennes
huf-vud och axlar, reflekteras mot väggen och återfaller derifrån
på hennes kjol. Köksdörm står öppen och låter oss se ut
i don olika belysta gången. Afven Nyberg har med
framgång behandlat fönsterproblemet. Dugtigt och redbart i
»En byskräddare», särdeles känsligt i den fria
kabinetts-bilden »I köket* (en älskvärd gammal fru, som skalar
kräftor). Wentxels roliga »Morgonstämning* (en större duk)
föreställer en handtverkarfåmilj vid frukostbordet. Lampan
brinner ännu, men rullgardinen står alldeles ljus mot dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
