Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modet bos en bortskämd virtuos, utan berättigade
handlingar af en snillet« aristokrat, som, sårad i det innersta af
sina känslor, värnar om sin rätt och samtidigt bryter en
lans for hela konstnärsståndet.
De ofvan nämda uppsatserna böija med allmänna
betraktelser öfver konstens t>ch konstnärernas dåliga ställning
och öfvergå derefter till en motiverad framställning af
botemedlen mot det onda, hvilka utmynna i ett förslag till
bildande af »ett allmänt musikaliskt verldsförbund», ungef&r
efter samma plan som den 1859 bildade »Allgemeine
deut-sche Musikverein» i en mindre måttstock förverkligade, och
hvars ifrigaste befordrare Liszt allt jemt sedan varit.
Dessa uppsatser, som skrefvos under vistelsen i Genève,
gjorde^ fullständigt rumor i det konstnärliga lägret. Â ena
sidan väckte de ett ändlöst jubel, å den andra ett
»ramaskri» af förbittring. Det haglade motskrifter, i hvilka man
talade om »öfverdrift», »frasmakeri», »vanvett» och,
hånfullt anspelande på hans förhållande till grefvinnan d’Agoult,
menade, »att den som sjelf intog en så gynnad ställning
inom societeten ingalunda hade rätt att beklaga sig öfver
konstnärens sociala ställning». »Just derför», svarar Liszt
lugnt, »att min ställning är så lycklig, har jag skyldighet
att träda inom skrankorna för mina mindre lyckliga
konstbröder.»
Artiklarne hade från början varit tre, men angreppen
vuxo slutligen så, att Liszt såg sig nödsakad i en fjerde
artikel försvara sig mot dem, och denna blir, genom de
fakta, han hopar till bevis af sina föregående påståenden,
lika mycket en bitande filippik*, der motståndarne få sitta
emellan, som ett värdefullt bidrag till dåtidens
konstnärs-historia.
Med dessa uppsatser börjar Liszts mera epokgörande
verksamhet som musikalisk skriftställare, och i sammanhang
härmed erinra vi endast i förbigående om den betydelse,
denna haft for den musikaliska kritiken. Både teoretiskt
och praktiskt kämpar nu Liszt för konstnärens rätt och
befogenhet att sjelf såsom kritiker lägga sitt ord i vågskålen.
»Jag hyser den fasta öfvertygelsen, att det måste komma
till en art filosofisk kritik öfver konstverket, som ingen
bättre förstår att utöfva än konstnären sjelf», säger han i
ett bref till George Sand, men saken var ny, och han ber
henne ej håna honom, »så bizarr min idé än kan före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
