- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
842

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Eå det symfoniska området var det Liszt förbehållet att
lifva verkställaren af Berlioz* testamente.

De impulser, Liszt emottagit af Beethovens konst,
hvil-ken ju en gång med mästarens kyss och profetiska ord
likasom invigt honom till konstnärskallet ocl\ som en
underströmning kan sägiM ha gått igenom hela hans
föregående utveckling, taga nu ett mera medvetet lif och förmäla
sig med de Berlioz’ka ideerna till en helhet, som blir
bestämmande för det mål, till hvilken Liszt skulle föra den
symfoniska musiken.

Redan innan han i sina stora orkesterkompositioner gaf
den ursprungliga skönhetens och det harmoniska uttryckets
lif åt reformtanken i Berlioz’ konst, hade han utom såsom
reproducerande konstnär äfven med sin glänsande penna fort
det nyas talan; men med sitt behof att generalisera förläde H*n
tyngpunkten af striden från den speciela yttring, som
framkallat den, till de allmänna principerna, och betydelsefulla
bli i detta hänseende hans bekanta uppsatser: »De la
situation des artistes». Redan förut hade frågan om
konstnärens sociala ställning sysselsatt Liszt, och han hade för sig
sjelf fastslagit, att höjandet af denna och dermed äfven af
konsten var en omöjlighet, »så länge konstnären sjelf q
arbetade sig upp till höjden af en allmänmensklig
bildning». Ännu strängare betonar han i dessa uppsatser, att
konstens förfall och konstnärsståndets ställning så godt som
utanför det sociala samhället berodde mindre på det
stats-liga och sociala lifvet* än på »konstnärens egen brist på
bildning, konstnärlig öfvertygelse och tro på idealen samt
på konstens makt». Med hela sin person var Liszt lifvet
igenom en illustration af denna åsigt och oaflåtligt arbetade
han för att förskaffa konstnären hans sociala och
konstnärliga rätt När han derför i sin förbittring mot
»borgar-kungadömets» vandalism vägrar spela för Louis Philippe
eller för drottning Isabella, emedan den spanska hofetiketten
förbjuder konstnärens personliga presentation, när han
vredgad kastar Friedrich Wilhelm IV:s diamanter i kulissen
och snäser kejsar Nikolaus, när han ej vill beqväma sig till
de sedvanliga inbjudningsvisiterna hos Ludwig I eller Ernst
August^ så far man i allt detta icke se nyckerna och öfvo**

* Man erinre sig, att de skrefvos under Louis Philippes kalk bor-

gerliga och mot all konst dels fiendtliga, dels indifTerenta regering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:31:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0844.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free