Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett publicistlif.
Det var i slutet af april, en blåsig gråkall dag, då den
nyss 30-årige Karl August Strömbäcks stoft i Ladugårdslands
grafkapell invigdes till den sista hvilan.
Begrafningscere-monierna försiggingo så sans ceremonie som möjligt, och det
hela var undanstökadt på några minuter. Icke lönade det
mödan att plundra retorikens blomstersängar, då det endast
gälde en fattig tidpingsskrifvare, som ej kunnat vinna en
»aktad» ställning eller ens ett utanför trängre literära kretsar
kändt namn. Processionen till kyrkogården räknade summa
två vagnar, "ingalunda till trängsel fylda. Intet farväl
uttalades vid grafven, intet öga skymdes af tårar, ingen blomma
lades på kullen. För att utmärka platsen, der den döde
hvilade, nedstucko dödgräfvarne i mullen en brädlapp^ på
hvilken det stod: N:o ...–—
N:o . . . ! Det var således den minnesvård, han kunnat
förvärfva sig. Likväl var här jordad en man, hvilken
tidningar i skilda landsändar betecknat som en af våra mest
begåfvade, mest talangfulla publicister. I liberala kretsar
förespåddes honom under hans sista lefnadsår en lysande
framtid, så lysande, som journalistiskt arbete i vårt land
kan bereda sin utöfvare. Han egde förutsättningar der till uti
ett mångsidigt vetande, en rent af underbar receptivitet, en
snabb uppfattning och en derpå grundad träffsäker
slagfår-dighet, som knapt lät motståndaren tala ut, innan repliken
redan var färdig. Härmed parade sig en aktningsvärd
arbetsförmåga, om också något ojämn, och en ovanlig lätthet att
producera, äfven om det producerade var nog vexlande såväl
i innehållets tyngd som i formens klarhet och elegans.
Det som i första rummet konstituerade honom till
tidningsman och gjorde honom egnad att med kraft verka i
pressens tjenst, om han fått lefva, var hans brinnande kärlek
for sitt yrke, — nej, för sitt kall. Ty journalistiken var för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
