Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
effekt. Herrarne och de eleganta damerna sjöngo för sig sjelfva
och salongen några körer, hvaraf en känd folkvisa i ett ganska
småroligt arrangemeDt. En ung norska, som försökt sig pä k.
operan som Carmen, assisterade med franska romanser, sjangna
med ungdomligt vältonande röst, men temligen elevmessigt,
sär-skildt Massenets serenad, som fordrar ej sä litet. En mansröst
hade måhända behöfts i stället för denna mezzosopran att göra
omvexling. Den eleganta till större delen af äldre oob yngre
damer bestående publiken var mycket nöjd med sin afton.
Angenämt är ock att höra så gedigen sång som frk Riegos, låt
vara att mellanregistret är både beslöjadt och skadadt samt höjden
någon gång litet hvass. Men man känner sig så lugn vid
åhörandet af ett sångsätt som detta, värdt att rekommendera åt alla
våra yngre sångerskor och musikälskarinnor, som i frk Riego
finns ej blott en fullgod lärarinna, utan ock en för konsten
entusiastisk konstnärsjäl, hvilket senare så väl behöfver inympas
på vår i det afseendet stundom föga ungdomsfriska ungdom, jag
menar litet lif, hänförelse, glöd.
Ett par dar efter denna intressanta konsert hölls i samma
lokal en stor kör-matiné, ett slags requiem öfver afl. kormästaren
Edgren. En större kör afsjöng flera nummer, deraf ett af
Wen-nerberg, den populära Hör oss Svea, utfördes relativt bäst. Men
ett glansnummer var k. operakörens »Ave verum», i hög grad
hedrande för den aflidne musikern, som förmått uppbringa kören
till denna grad. Utförandet v v nämligen mästerligt, den
underbart vackra böljan, sakta susande som en andesång eller höst*
vindens suck i skogen, så ock alla nyansernas hårfina iakttagande
och »Amen», i smältande ftufva toner framandadt. Detta hade
vi icke trott kören om och tillstå gerna vår öfverraskning, som
ej blef mindre genom en Södermansk kör i glad anda,
fram-skämtad t med finaste ensemble, det lifligaste, mest skalkande
uttryck, sd med ett ord, att Söderman sjelf skulle ropat: bravo,
min gamla kära operakörl
Hr Lwndqvist sjöng rutineradt Södermans sköna cykel
»Värf-ningen». Men det oföränderliga episka lugnet hade då och då
bort aflösas af snabbare mer skiftande accenter, somliga ställen
gingo alldeles för entonigt. Deremot utfördes den döende
soldatens sång mycket karakteristiskt och slutsången fick all
den varma rörelse, som den enkelt storslagna kompositionen
kräfrer. Fru Edling sjöng några visor af hr Nordqvist, hvilka,
trots det som alltid lofvärda utförandet, ej väckte någon
qympati och sedan Gilda (i Rigolettoqvartetten) hvilket hög*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
