- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
161

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

större stilen. Pâ svensk scen har arian aldrig klingat mer
kraftigt vältonande. Denna aria är ingalunda lättlärd. Det
fins passager deri, som äro till den grad förvillande, att det
fullgoda sätt, hvarpå arian det oaktadt gick, länder
sångerskan till icke liten berömmelse, specielt satsen med
horn-terzetten, der äfven ackompagnatörerna löste en svår
uppgift. Angående de mer dramatiska delarne af sångpartiet
må det beklagas, att den rutinerade sångerskan ej förmår
gifva sin rösttimbre mer omvexling. Det fattades dramatisk
accent i de högre lägena just på ställen, der de äro nästan
oeftergifliga. Det kom på dessa ställen in något stördt,
som möjligen kan orsakats af toilettens snörning, och tillika
något häftigt utstod t, ångh visselakt igt, som i denna nobla
musik verkade störande. Ett par ställen, der verklig
dramatisk accent inlades, gifva dock förhoppning om att
sångerskan i detta som i så många andra fall kan ytterligare
gå framåt. Föredraget i grafduon och terzetten hade
nem-ligen flera verkligt gripande pointer, att man nästan erinrade
sig Lucca. Men ur sång-teknisk väg skulle jag vilja lägga
den i mycket så framstående konstnärinnan på hjertat att
icke så mycket alla tedesca sjunga sångrolen, det är
försumma halfdagrarne och kontinuerligt sjunga forte eller
fortissimo. Ej ens fru 0:s paranta stämma står ut dermed.
Jag vet ej, om jag skall skylla på denna trötthet i
stämbanden eller ej, nog af intonationen i vissa enserablenummer
var ej fullt korrekt: fru Östberg sjöng i eller £ ton för
högt, dertill en gåug efter en vokalis åt höjden satte hon
in sluttonen i frasen nästan hela |:delar under den rätta
tonen. Det kan synas småaktigt att anmärka dylikt, det
skulle också ej ha händt oss om det gällt en chanteuse af
vanligt genomsnitt

Den dramatiska sidan af rolen är minst lika svår som
musiken. I första akten tyckte vi för vår ringa del att fru
O. spelade riktigt, riktigt bra, äfven stumt spel.
Visserligen kunde man önskat, att aktionen under arian varit
lifligare, särdeles vid recitativet: »Omensklige, hvart vill du
hän?» Men må man betänka, att Fidelio här skall komma
inspringande på scenen, och att en sångerska af fru 0:s
embompoint måste hålla sig stilla derefter, att sången ej må
lida. De stora vanskligheterna i musiken kunna ock
distrahera, särdeles vid en première.

Denna början lofvade mer än fortsättningen höll. Spelet

Ur Daçtnt Krönika. IX. 2. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free