Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlingen: Fidelios förvandling till Leonora, den blygsamme
fång vak taregossen till en retad lejoninna, som glömmer allt
utom sin makes fara och med mordvapnet i hand skyddar
honom från döden. Här har handlingen gripit Beethovens
innersta hjertefibrer, detta är skrifvet med hans hjerteblod,
sublimitetens gloria glänser här kring hans tinning i sina
klaraste strålar och skänker en helsning från de eviga
harmoniernas saliga verld derofvan.
* *
*
Att taga upp Fidelio är minsann ej lätt för en icke
statsdoterad opera. Den är ju först och främst kaviar för
bönder och dermed den ekonomiska sidan af saken
slutde-batterad. Det är ju vidare så svårsjungen och svårspelt,
att endast de största artister gå ut dermed och icke de
heller lyckas alltid nå målet, lika litet som att draga folk.
Fidelios största tolk, fru Schroeder, kunde ej i Paris
intro-cera operan, ej heller madame Pauline Viardot, och då jag
en gång i Tyskland hörde Fräulein Marianne Brandt, var
hänförelsen ej stor, den populära artisten till trots. Utom
Jacquino ha alla framstående sångsaker, svårt liggande för
resp. röster och generade af den brokiga orkestern med dess
tusen finesser och tilldragande genidrag. Så lyssnar man
ju i den högstämda grafduon nästan mest till orkestern med
dess ojemförliga natt-stämning, kontrafagottens hemska utrop
och de öfriga instrumenternas upprörande uttryck af stelnad
skräck och grafkall fasa. Sist men kanske främst fordras
en orkester att lita på och en chef, som har denna
suveränt i sin hand. Det första är alltid fallet i Stockholm,
det senare icke så alltid. Att närmare utveckla detta sist
antydda hindrar mig tid och utrymme, jag lemnar derför
ämnet för att granska operans utförande i sin helhet.
Det utförande, som nu bestods operan, var mycket
öfverlägset senaste reprisens och i vokalt hänseende på ett
par händer till och med 1865 års repris, då Hebbe sjöng
Fidelios, Dahlgren Florestan med röster, som ej kunde mäta
sig med fru Ostbergs eller hr Strandbergs.
Fru Östberg inlade betydlig förtjenst både i sång och
spel. Det rent musikaliska utförandet af E-dur-arian må
berömmas som en af sångerskans bästa prestationer i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:32:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0166.html
