Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några skifvor rökt skinka, betraktade Dietrick de Lisle med
en vemodigt skälmaktig uppsyn och sade: »Ofverflödet
saknas vid våra måltider; men hvad gör det, om blott icke
entusiasmen saknas vid våra medborgerliga fester eller modet
i våra soldaters hjertan. Jag har ännu en butelj vin qvar
i min källare, tag hit den», ropade han till en af sina
döttrar, »och vi skola dricka för friheten och fosterlandet.
I Strassburg skall man snart fira en fosterländsk högtid,
de Lisle måste från dessa sista droppar hemta en af de
hymner, som åt folkets själ skänka ett sprudlande rus.»
De unga flickorna jublade, de hemtade vinet och slogo i
glaset åt sin gamle fader och åt den unge officeren ända
till dess flaskan var tömd. Det var nu midnatt. Natten
var kall. De Lisle försjönk i drömmar; hans hjerta var
upprördt, hans hufvud upphettadt. Kölden gjorde starkt
intryck på honom. Han stapplade in i sin ensliga kammare
och sökte nu långsamt inspiration, än i sitt klappande
med-borgarehjerta, än på klavér under det han stundom bildade
melodien före orden, stundom orden före melodien* och så
förband dem med hvarandra i sina tankar att han icke sjelf
kunde veta hvilken not eller hvilken vers som först
uppstått; kort sagdt det var omöjligt att skilja poesien i
musiken från ordens poetiska innebörd. Han sjöng allt och
skref ingenting.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
