Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjort hans förtjusning, och hans ironi hade ofta öfvats just med
dessa som objekt. De tillhörde ett »kuriöst genus», desse!
Men i alla fall, nu nfir i lifvets höst frukten skulle samlas och
de länga årens äring inbergas märktes det, att sä mycket slött
frö var inmängdt i skörden, tröstlöst mycket. Men han hade
ändock till sin glädje märkt, att en liten del frö varit godt och
grobart, och att det, om det ansades och y&rdades, kunde spira
upp och gä i blom och frukt till gagn för efterkommande. Just
derför ansäg han, att hans förhoppningar, hans arbete ej så
fullständigt gäckats och hans lif ej varit alldeles spildt. Sä visst
som morgon komme på natt skulle han få lefva i sitt verk.
Nu hade han såsom det sista han troligen orkade uträtta afslutat
sista tomen af sin Ichneumonologia Suecica, dervid uppbjudande
den rest af forna dagars energi, som ännu stått till buds.
Huruvida han skulle få dagar och kraft att nedskrifva ett af behofvet
påkalladt supplement, visste han ej, trodde det knappast. Men
det var sina kära elever — nuvarande och längese’n
utexaminerade — hans sträfvanden gält, dem hade han haft i tankarne
vid arbetsbordet, att vinna erkännande af dem hade utgjort hans
önskemål, de skulle bafva »heder» af honom. Han ville höja
sitt glas för deras framtid och utkomst, antingen de hade att
söka den bland Lapplands snöfjäll eller på Sydsveriges moar och
flygsandsdtiner. Han hoppades att de ville bevara gamle Flugis
i vänligt minne. — Under allmän rörelse klingades med glasen,
skålen dracks i botten, och en god stund hann förflyta, innan
»stämningen» vände åter, ty det låg dämmande sordin öfver
hjärtesträngarne. Men sedan »språkades» det och »glammades»
friskt och gladt som förut. Holmgren påstod bland annat att
jägmästarne visat sig hafva större tur hos fruntimmerna än
löjtnanterna, då de hade vackrare uniformer och fingo ligga ute och
sköta sig året om, stgo friskare och trefligare ut samt ej hade en
förolöande verksamhet utan fingo rekreera sig i djupa,
stämningsfulla skogar, der fink och trast spelade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
