Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett privatbref om spelet i Weimar: »’Den främmande
mannen’ kan jag icke önska eller knappt tänka mig bättre än
här — en lång, mager varelse med ett hökansigte, svarta,
stickande ögon och en präktig, djup och dämpad stamma.»
Som ett helt betraktadt gick spelet i ett alldeles för
trögt och tungt tempo. Dekorationerna verkade
stämningsfullt efter råd och lägenhet och scenens storlek.
Beträffande denna teaters öfriga program kan som regel
uppges, att hvad som egt mera betydelse varit gammalt
och förut kändt, och det för teatern nya — med undantag
af »Gnistan», hvarom måhända en annan gång — varit af
annan beskaffenhet. Det gamla och värdefulla, representeradt
här vid lag af Moliéres »Lärdt folk i stubb» och, om man
så vill, äfven af Augiers »Giftbägaren», faller dock inom den
kategori af pjeser, hvilka böra ses, spelas och läsas, men här
torde kunna förbigås, då utrymme saknas för en något
fullständigare utveckling af deras resp. literatur- och
kulturhistoriska roll. Hvad utförandet beträffar kvarstår af en eller
annan anledning i något friskare minne egentligen endast
följande: fru Hartmans med sannskyldigt friskt humör återgifna
piga i Moliére-pjesen och frkn Klefbergs, hr Skånbergs och
fru Fahlmans vårdade utförande af sina uppgifter
dersamma-städes. Jag har så många gånger med tillräcklig tydlighet
framhållit, huru öfver fru Rundbergs spel ofta hvilar något
»gjordt», något inlärdt och förkonstladt och så var det äfven
nu. Särskildt i »Giftbägaren» verkade det mycket störande.
En liten bagatell, »En krigslist», var så till vida märkvärdig,
att deri hade fru Bosin en roll, snart sagdt den enda af
alla hennes — åtminstone alla yngre — under året
inne-hafda, der man nästan inte behöfde känna sig obehagligt
berörd af den förkonstling, som eljest för henne blifvit en
andra natur, af de för henne karakteristiska, såsom ögon,
mun, skratt, minspel och tal nogsamt röja, med stark
ansträngning frampressade imitationsförsöken af naturlighet. Fru
Fahlman var deremot i samma pjes tämligen deklamatorisk.
Sista programmet, »Den vilda jagten», var intresselöst,
for att inte rent af säga bedröfligt svagt. Det hade samma
förf. som den godtköpsroliga och sentimentala enaktaren
»Mellan fyra ögon», eller hr Fulda. Han tyckes ha gjort
till sin poetiska mission att predika om lyckan af det lugna
familjehemmet, och för att inprägla den goda sanuingen har
han hopfört en massa sentimentala baualiteter, konstruerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
