Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moraliska rättvisan skipar dock dom till sist och alla författare
och författarinnor, som äro for ifriga och indiskreta i sina
verklighetsstudier, till skräck och varnagel blir författarinnan
vederbörligen afstraffad: hon blir rädd, af bryter sina
observationer på den baronliga själens experimentalfålt och mister sio
kära doktor, hvilken, fastän på det hela taget sjelf inte for
hygglig, tack vare författarens öfverflödande nåd i stallet for
den till mera mogen ålder anlända författarinnan uppmuntras
med en ung knapt utsprucken ros representerad af baronens
unga dotter.
Pjesen gör intryck af att ursprungligen vara en tanke från
författarens sida att vara psykologisk och pejlande själslifvete
djup, men d& han skulle ge sig litet längre ut, svek modei
eller allvaret eller begåfningen, de allvarliga momenten for
lorade trovärdighet och så blandades in sådana fars- eller
lust-spelsmotiv, att det hela drogs ned och blef, for att låna
tankegång från en tidning, ett dåligt skämt med publiken.
Stycket har dock en stor förtjenst: språkbehandlingen.
Denna är ledig, fin och i allmänhet mycket naturlig; förf.
behöfver hvarken svordomar, bångm&l eller jargon for att hans
dialog såsom sådan skall intressera och vara värd allt beröm.
Stycket spelades på det hela erkännansvärdt väl. Fru
Hartman, på hvars popularitet förf. uppenbarligen och med skal
mycket räknat för sitt styckes lifslängd, hade en roll, för hvilkeo
hennes begåfning, utan all courtoisie, är alldeles för god. Det
var en sådan der ung komeditös, som friar för sin pappa, di
han sjelf är för blyg för det, som är en blandning af
barnunge med romangriller och en ung flicka, hos hvilken kvinnao
böljar vakna. Af hvaijehanda drag i rollen påmindes mas
om bland annat de båda flickorna i »Småflickor». Fru
Hartmans sätt att ge sceniskt lif åt uppgiften förtjen&r det
loford, andra redan gifvit. Fru Fahlman gjorde af sin
besjn-nerliga roll allt hvad som rimligen kunde begäras och mer
än det; hon talade särskildt mycket enkelt och naturligt. Fm
Bäckström var, såsom hon i regeln brukar, sannast och bäst i
de känsligare momenten. Fröken Klefberg gaf en anslående
och god bild af den gamla husfrun. Med en anspråkslöshet
som skulle vara nästan otrolig för en aktör med någon inflytelse ocb
ännu mer för en mäktig verkställande direktör, hade hr Fredrik’
son tagit på sig en roll, som söker sin like i otacksambet
Om hr Hillbergs roll är något tacksammare, vill jag ej vttn
mig om, men inte föreföll han intresserad af uppgiften, ocå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
